Vägen hem

I torsdags kväll satt vi lätt sommarklädda i uppskattat sällskap under Nairobis stjärnklara himmel och åt riktigt vällagad mat på den omtalade restaurangen Talisman. Det var inte meningen i förväg men det kändes lite som att vi firade och det var en mycket lyckad avslutning på vår tid i såväl Nairobi som i Kenya. Under natten till fredagen fick Viktor feber - närmare 40 grader mätte vi upp när vi vaknade. Vi petade i honom kenyansk paracetamol och Erik stannade med honom i lägenheten när jag uträttade våra sista ärenden innan avfärd. När vi åkte mot flygplatsen framåt kvällen hade Viktor sovit sammanlagt sex timmar under dagen vilket gjorde oss lite nervösa att han inte skulle kunna komma till ro under nattflygningen mot Europa, men han var pigg fram tills planet lyfte vid 22.40 och somnade gott och nära feberfri en stund därefter.

Innan vi lämnade Nairobi fick vi visa våra handlingar kring adoptionen och svara på några inte alltför komplicerade frågor kring vår familjekonstellation dels vid säkerhetskontrollen och dels vid gaten. Lättnaden var stor och leendena breda när vi gick in genom flygplanets öppning. Vi hade klarat av all granskning! Vi var på väg hem!

Trots att vi frös en del under flygturen reagerade vi på hur påpälsade alla runtomkring oss var vid mellanlandningen i Amsterdam. Själva hade vi ju bara timmar tidigare dragit på oss långbyxor för första gången på månader.

På svensk mark!

Med hjälp av russin, juice och barnvänligt pyssel i handbagaget passerade de sista timmarnas flyg mot Stockholm relativt smidigt. Enligt ambassaden i Nairobi skulle Viktors provisoriska pass tas ifrån oss på Arlanda men där fanns ingen kontrollant som noterade vår ankomst. Vi och vår cirka hundra kilo tunga packning möttes istället av två härliga vänner med varma kramar, en stor svensk flagga och en lånad bilbarnstol. På vår gata såg det mesta ut som vanligt. Hemma, vi är hemma nu!