Fjärde med ring

I höstas gjorde jag och mina supergoa vänner en otrolig resa till New York. Tre småbarnsföräldrar lyckades hitta (eller mejsla ut) en gemensam lucka i familjepusslen och yrkesliven för en tjejresa innehållande allt vi kunde önska. I flera års tid hade vi gemensamt sparat ihop till flygbiljetter, boende, aktiviteter och mat. Vi njöt i fulla drag av spännande måltider, blandad shopping, massor av promenerande, sovmorgon och långa mysiga frukostar. Vilken förmån, vilken lyx! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att vi fick till det! Redan första dagen unnade vi oss fransk manikyr. Alla fyra satt vi avslappnade på rad och blev ompysslade. Resultatet syns på bilden till höger. En hand fattas - det är min som tar kortet. Den uppmärksamme noterar även att en brun vänsterhand saknar ring. Idag ska det bli ändring på det! Denna dag är en bröllopsdag! Oh, vad kul det ska bli!

Son?

I flera månader nu har vi varit mer eller mindre helt inställda på att det är en pojke vi väntar. Vi klurar av och till på killnamn, spanar lite försiktigt på kläder som skulle kunna passa en mörk liten grabb och ser inget annat än en pojk i våra drömmar om det som komma skall. Son, vilket vackert ord! "Min son tar studenten nästa vecka." "Jag har inte lämnat kontoret ännu för min son ringde." "Vår son ska till tandläkaren för första gången på måndag." Tre kommentarer från korridoren på jobbet. Vi längtar efter sonen men väcks plötsligt ur dagdrömmarna av insikten att åtminstone en av familjerna som just nu befinner sig i Kenya för att adoptera faktiskt har fått en dotter. Pojke eller flicka spelar absolut ingen roll och det blir roligt med en överraskning men vi skulle gärna vilja veta vem det är vi väntar på. Undrar hur länge det beskedet dröjer...

Hjälp ej stjälp!

En främmande kvinna med ett litet barn i liggvagn vänder sig till en nybliven mamma jag känner med ilskna ord om hur hon kommenterar sin lillas oro och gråt. Varför? Till vilken nytta? Min vän är en fantastisk person och en mycket kärleksfull mamma. Allt hon hade sagt om sitt barn var i mina öron uttryck av ömhet och omsorg. Vad får en främmande person att med kritisk ton blanda sig i ett fint samspel mellan mamma och barn? Varför inte istället komma med tips om hur barnet kan finna lugn? Det kan inte vara lätt för någon att vara (nybliven) förälder. Varför inte dela med sig av erfarenheter och försöka hjälpa sina medmänniskor och mammakollegor? Hjälp istället för stjälp!

Kenya Children's Home

Barnhemmet i Nairobi där Kotten troligen väntar på oss har en egen webbplats. Där finns många fina bilder, en del information och en liten film inspelad på området. Följ gärna länken!

Halv tio hos oss

I söndags kväll kl 21.30 hände något viktigt i vårt sommarboendes historia. Vi hittade golvet! Detta stora ögonblick hade föregåtts av ett par timmars fixande och trixande för att få in de sista av våra personliga ägodelar i icke-existerande förvaringsutrymmen. Röjningen fulländades när vi lyfte bort, rullade ihop och stuvade in en tjock och ful matta så långt in under sängen som det bara gick. Stor skillnad blev det!

Hit eller dit

Vår avfärd till Kenya verkar dra ut på tiden. Vi hoppas att det kan vara dags "innan sommaren är slut" vilket i vårt fall skulle betyda innan slutet av september när vårt nuvarande hyresavtal går ut. Det känns stundtals segt att vänta och lite frustrerande att inte veta när men om vi lyfter blicken från praktiska ting som boende och jobb så spelar några månader hit eller dit egentligen ingen större roll. Jämförelsevis går det för tillfället med stormsteg i rätt riktning. I mer än fem år försökte vi få biologiska barn utan något som helst tecken på att lyckas. Efter att ha bytt spår till adoption har vi det senaste året gått från klarhet till klarhet.

Det var ett år sedan vi fick vårt medgivande för adoption men bara tio månader sedan vi valde Kenya och bestämde oss för att verkligen genomföra den. Om ett år kommer vi utan tvivel att vara föräldrar. Det är snabba ryck med vår bakgrund och väldigt raskt för att vara i adoptionsvärlden. Vad gör det då om maj blir september eller i värsta fall november? Vi ska äntligen bli föräldrar!

Lyx i väntans tider

Något för oss som väntar!

En given sysselsättning på agendan i sommar kommer att vara utflykter med våra guldklimpar kajakerna. Stora projekt som uthyrning av hus, bostadsletande, packning, flytt, omorganisation på jobbet och vikarieintroduktion samt roliga aktiviteter som möhippa och svensexa har fördröjt säsongspremiären något men igår gick den äntligen av stapeln i kalasväder. 

En känsla av frihet och avkoppling kommer så fort paddeln skär vattenytan och intensifieras när vi överlämnar oss till vädrets makter och naturens ljud och lukter tar överhanden. Vissa dagar krävs ordentlig fysisk ansträngning medan lätta mekaniska rörelser vid andra tillfällen kan vara fullt tillräckliga för att ta kajaken framåt. Ett visst mått av fokus behövs för att undvika grundstötningar, krockar eller obalans. Jag kommer på mig själv med att småsjunga - något som bara förekommer vid behaglig lugn och ro eller i mitten av stora folksamlingar (som för att stänga mig själv ute från trängseln). 

Premiärturen blev bara en timme lång men jag längtar redan efter uppföljningen.

Miljötänk

Utflykten till Estland var lyckad med omfattande nätverksbyggande och givande föredrag. Den presentation jag själv höll belönades mot förmodan med en ryggdunk från chefens chef - tack. Vi gjorde också det i vår bransch självklara och alltid ytterst intressanta besöket på fabrik. Guiden fullkomligen bubblade av smittande entusiasm. Vi fick se fabriken spotta ut mängder av företagets eget guld. Solen strålade men ett litet orosmoln etsade sig fast på himlen ovanför. Det miljötänk som slagit rot i vår svenska verksamhet kändes inte lika etablerat i den estniska. Om inte minskade utsläpp står högt på agendan där hur ska det då resoneras i Kenya där industrialismen är betydligt yngre? Är det möjligt att prioritera omsorg om planeten i en miljö där det inte är självklart att kunna försörja alla sina familjemedlemmar? Vi hoppas det och vi hoppas på något sätt kunna ha möjligheten göra miljömedvetna val i vårt nya land men inser att det är ingenting vi kommer att kunna ta för givet.

Lufta passet

Utlandsresor i jobbet är inte speciellt vanligt förekommande för min del men just nu befinner jag mig i Tallin. Från Stockholm och hit är det ungefär lika långt som från Stockholm till Växjö eller till Sälen. Ändå fick jag snällt visa passet vid ankomst till flygplatsen. Tänk om det är sista gången jag luftar passet innan vi ska iväg till Kenya! Någon tjänsteresa till Oslo blir det innan sommaren men då räcker det med körkort och några privata utlandsresor har vi inte planerat in så kanske slipper jag öppna passet igen före bokning av biljetter till Nairobi. Måste bara ta mig hem först...

Nåt för dom som väntar

Vi lyssnade på Olle Ljungström på Spotify häromkvällen och reagerade samtidigt på texten i refrängen (senare även på stavningen):

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta

Vi orkar, men skulle ändå gärna vilja slippa vänta ännu mer på vår Kotte. Finns det någon som kan uppfinna nått nytt?

Förskoleförkylning

Underbara ungar - vilken härlig dag ni bjöd på i lördags! Vi fick visst med oss en förskoleförkylning hem men det var det värt gånger 100. Puss på er!

Föräldraförebilder

Under de år vi har väntat på vårt barn har många vänner, bekanta, familjemedlemmar, släktingar och kollegor blivit föräldrar. Det har gett oss stora möjligheter till att se, höra och lära, vilket vi är tacksamma för idag. Vi inser att det inte går att på förhand bestämma hur rutinerna i vår barnfamilj ska se ut utan att Kotten och hans behov och reaktioner måste vara vår utgångspunkt. Vad vi däremot kan göra är att samla på oss inspiration och att skapa en gemensam idé om hur vi vill ha det i just vår familj.

Vi är imponerade över och inspirerade av ett flertal föräldrar i vår närhet. Där finns de tydligt gränssättande, de busigt lekfulla, de mycket trygga, de fantastiskt tålmodiga, de väldigt pedagogiska, de ovanligt lyhörda och sist men inte minst de extra kärleksfulla - det är ni som är våra föräldraförebilder.

Hälsofokus

Flyttperioden innebar mindre träning, tokigare mat, färre timmars sömn och högre tempo på vår fritid än vad vi är vana vid. Nu har vi landat och börjar få tillbaka mer hälsosamma vanor. Imorgon ska Erik springa till jobbet och jag ska ta mig en skön promenad. God och näringsriktig mat står på menyn. Extra gott åt vi när vi blev bjudna på spontanmiddag igår kväll. Mycket uppskattat - tack!

Trivsamt

Vi och cyklarna trivs redan utmärkt i vårt sommarboende.

Cravings

Jag har fått höra att cravings är okej/normalt även vid väntan på barn via adoption och nu känner jag mig drabbad. Föremålet för mitt begär är ingefära. Herregud vad gott! Det började med frekventa tankar på en mycket god väns anti-förkylnings-kur innehållande riven färsk ingefära, citron, honung och hett vatten och fortsatte med allt tätare besök på sushi-stället nära jobbet mest för den inlagda ingefärans skull. En klassisk tallrik fil med ingefära från burk slinker ned med lätthet. Vid kylskåpstömningen nyligen hittade jag en liten förpackning med etiketten Minced ginger och blev överlycklig tills jag insåg att den hade använts till asiatisk matlagning för lite väl länge sedan. Kronan på verket är drycken på bilden. Ljuvlig - testa!

Hem=borg?

I tidiga tonåren gjorde jag och en kompis en föräldrafri utflykt från vår stad till Stockholm Water Festival. Jag överöstes med nya intryck; så breda gator, så trångt överallt, långa tunnelbanevagnar, många och långa rulltrappor, folk som gick mot rött, nya lukter i varje gathörn och så känslan av att bara följa med strömmen i festivalyran. På en öppen plats nära vatten (skulle kunna ha varit Nybrokajen) passerade vi ett indianliknande tält från vilket en äldre kvinna stack ut sitt hucklebeklädda huvud. "Vill ni bli spådda flickor?" Jag var skeptisk och kanske lite rädd men min kompis nickade entusiastiskt och vi klev in genom springan i tältduken. Kvinnan frågade vad vi hette och på vilket klockslag vi var födda. Hon tittade djupt in i en spåkula och sen flödade orden. Jag minns bara en sak: "Elin, ditt hem är din borg. Du vill vara hemma och du flyttar inte gärna."

Det här kom jag att tänka på mitt i flyttröran häromkvällen. Vi packar ihop och låser in stora delar av vårt bohag, vi hyr ut vårt hus till främmande människor, vi flyttar in i någon annans hem för en period och vårt mål är att hitta ett trivsamt boende i ett östafrikanskt land som vi aldrig har varit i tidigare. Samtidigt har jag tömt mitt rum på jobbet, packat ned mina saker i två flyttkartonger, satt upp vikariens namnskylt på dörren och fäller nu upp min dator på den arbetsplats som råkar vara ledig för dagen. Hur känns då detta? Jo tack, riktigt bra. Jag gillar omväxlingen. Mitt hem är inte alls är min borg men det är inte heller där jag hänger min hatt. Jag har inte någonting emot att flytta om det inte blir alldeles för ofta och om det är av ett positivt skäl som att flytta ihop med en älskling, flytta in i ett eget hus eller flytta till en liten lägenhet i väntan på avfärd till Kenya.

Mitt hem är ett ställe som jag vill komma tillbaka till, där jag finner lugn och mår bra. Sist men viktigast är att mitt hem är där jag bor tillsammans med Erik.

Nu flyttar vi

Det här kommer vi att sakna:
1. Att kunna inhysa mycket folk i vårt hem

2. Häng i uterummet

4. Frukost på balkongen

3. Utsikten från det stora fönstret

5. Köksutrustningen
6. Utrymmet i tvättstugan
När vi kommer tillbaka är vi tre i familjen B!

Barnkalas?

Igår kväll skulle Kotten eller vilken annan knatte som helst ha trivs kalasfint hemma i vårt hus. Först lyckades vi göra världens största och säkert mest hoppvänliga vattenpöl på köksgolvet när vi frostade av frysen. Sen hittade vi monsterstora spindlar när vi snabbstädade växthuset. Till sist åt vi glass i stora lass toppat med chokladsås i olika mönster. Vi börjar se ljuset i flyttandets tunnel - kalas!

Bloggar vi läser

Vi har tidigare inte följt några bloggar regelbundet men på sistone har vi fastnat lite extra för tre stycken, ni ser dem här till höger. Dessa tre familjer är en bit före oss i processen och två av dem är på plats i Kenya sedan en tid tillbaka. Vi gläds åt att det finns andra skrivsugna blivande Kenya-föräldrar. Det känns väldigt värdefullt att läsa om vad som skulle kunna vänta oss. Hur skulle vi ha fått tag i all den här informationen innan internets och bloggarnas era?

Tjockispärm

Efter att ha ägnat den sista lördagskvällen på länge i huset åt att sammanställa alla papper kring adoptionen blev det till att dystert konstatera att den fina prickiga pärmen, inhandlad för ändamålet, inte var tjock nog. De prydligt insorterade dokumenten fick istället lyftas över till den betydligt mindre tilltalande helsvarta pärmen. Nu har vi i alla fall full koll på pappren som ska följa med i flytten till vårt sommarboende på onsdag och så småningom troligen läggas ned i resväskan till Kenya.

Senare

Jag hittade och tog kort på ett vackert foto taget av Amelia Panico och min älskade Erik sa att det där kan vara du och vår dotter - senare. 

Föda

Det är mindre än en vecka kvar tills vi flyttar. Vi tömmer frysen, vi tömmer kylen och vi försöker tömma skafferiet. Resultatet blir måltider - hittills ganska goda - innehållande ovanliga kombinationer eller orimliga proportioner. Vad sägs om haloumi, majs och kokt ägg eller fredagslyxen rösti, varmkorv, bearnaisesås och färsk sparris? Vi har också ätit köttfärssås med bulgur, köttfärssås med spagetti, köttfärssås med ris och köttfärssås med kokta grönsaker. Till frukost har det de senaste dagarna serverats lite yoghurt med massor av olika frön (som vi inte har hunnit baka bröd på) och knäckebröd med antingen kaviar eller bara smör. Kanske inte vår mest kulinariska period men det går ned och vi kallar det föda.

Kusten är klar

För några månader sedan när vi fick upp ögonen för Mombasa med omnejd som alternativ boendeort i Kenya skickade vi ett mail till vår adoptionsorganisation med den övergripande frågan; är Mombasa ett lämpligt val? Vår kontaktperson ville återkomma efter en inplanerad resa till Nairobi och Mombasa en tid senare. Igår fick vi svar. Ingenting hindrar att vi bor i Diani Beach söder om Mombasa. Det är numera en beprövad boendeort av svenska adoptivfamiljer och de verkar trivas bra där. Det skulle också vara möjligt att bo mer centralt i Mombasa men då blir det betydligt dyrare. Det tredje alternativet – förorten Nyali norr om staden – är ett obeprövat alternativ som vi än så länge inte rekommenderas att välja. Sammanfattningsvis kändes detta som upplyftande nyheter. Vi kommer inte att bestämma oss hundraprocentigt förrän vi vet att vi är på väg, men innan vi kröp till kojs igår ägnade vi en stund åt att surfa boenden i Diani Beach och att drömma oss bort, långt bort, till landet där vårt barn finns.

Vikarier

I ganska många år har jag sett fram emot den dag då min vikarie börjar för att jag ska gå på föräldraledighet. I nästa vecka är det dags, även Eriks vikarie börjar då. Nu känns det inte som jag hade hoppats – att lämna över till någon utan att veta hur länge jag själv ska vara kvar ingick inte i den ursprungliga planen.

Vi håller ständigt våra chefer uppdaterade med bästa möjliga gissning om tidpunkt för avfärd till Kenya och de är införstådda med att varje återstående steg av processen mycket väl kan dra ut på tiden. Vi är lyckligt lottade med förstående och till och med supporterande arbetsgivare. Det har i båda våra fall varit en bidragande orsak till att vikarierna börjar nu, helt i linje med ursprunglig tidplan. Adoptionsorganisationens bedömning när vi skickade vår ansökan till Kenya den tionde januari var att det efterlängtade barnbeskedet skulle kunna komma i juni. Skulle det bli juli så är det inte hela världen har det resonerats från våra chefers håll. Det finns projekt att hugga tag i och det är ”bra att gå dubbelt en tid”. Nu hoppas vi innerligt att den tiden inte blir alldeles för lång…

Litet apotek

Perfekt födelsedagspresent till en blivande mamma - ett apotek till den lilla. Tack mormor! Det enda som inte kommer att passa Kotten är den väldigt mjuka hårborsten. Hans/hennes afrohår kommer att behöva en annan sorts omvårdnad än nordiska kalufser. Afrohårvård får vi återkomma till en annan dag. Först ska vi lära oss mera. 

Bebis?

"Snart kommer er bebis" sa någon glatt på möhippan i lördags. Jag instämmer och myser - snart blir vi föräldrar - men nej, det känns som att vi väntar på ett barn, inte en bebis. Jag försöker hitta en definition av begreppet bebis (eller baby) för att se om Kotten som vi tänker oss honom eller henne trots allt kan gå under den benämningen en tid efter att vi äntligen har fått bilda en familj ihop. Åtminstone Wikipedia menar att en bebis är "en mänsklig avkomma som är upp till ett år gammal". Kotten kommer med mycket stor sannolikhet att vara äldre än så när vi ses för första gången, kanske två år eller kanske ännu lite äldre. Vi tror att vår son eller dotter har varit en underbar bebis men vi är helt inställda på att det är ett lika fantastiskt lite äldre barn som kommer att möta oss på ett barnhem i Nairobi om några månader. Oh, denna svindlande tanke!

Bröllopsyra

För några år sedan var det många stora bröllopsfester i vår bekantskapskrets och vi brottades med lyxproblem i stil med vilken klänning som passade bäst till den utvalda slipsen (eller tvärtom;) och hur vi på ett finurligt sätt skulle kunna ge bort pengar när det var brudparets enda punkt på önskelistan. Efter en lite lugnare period på bröllopskalasfronten visade det sig i höstas att två av våra allra närmsta kompispar tänkte slå till och gifta sig i mars respektive maj 2014. Helt otroligt roligt men tänk om vi skulle missa dessa centrala begivenheter för att vi redan hade gett oss av till Kenya... För bröllopet i mars behövde vi inte våndas länge. Det fick vi förmånen att vara både närvarande vid och delaktiga i. Oj, vad kul vi hade! Sedan en tid tillbaka är vi också säkra på att vi kommer att vara involverade gäster på nästa stundande bröllop. Det glädjer oss oerhört.

Igår gick ett viktigt förberedande evenemang av stapeln - möhippan. Aldrig tidigare har jag upplevt så god uppslutning eller så starkt engagemang kring ett projekt jag har dragit i trådarna för. Hela 22 glada deltagare mötte den mycket överraskade blivande bruden när en ögonbindel togs från hennes ögon. Under dagen bjöds det på rökdykningsaktivitet på närmaste brandstation, utbildning och av bruden formidabel uppvisning i Dirty Dancing, mini-spa, god mat och dryck i flera omgångar, lite bus och mycket tid till att prata. Vilken dag! Nu ser vi fram emot bröllopet om några veckor men efter det är vi redo för avfärd till Kenya.

Podd

Vi har hittat ett nytt sätt att lära oss mer om adoption. Det går utmärkt att kombinera med flyttpackning, matlagning eller bilåkande. Ta gärna en titt på vad adoptionspodden har att erbjuda.

Årstiderna

Igår morse snöade det på gullvivorna när vi drog upp persiennen och bara några dagar tidigare var det shortsväder och strålande sol. Hej vilt växlande väder hör väl den här årstiden till. Den övergripande känslan är ändå hoppfull - det är vår i luften och sommaren är inom räckhåll.

Årstider - ett vackert ord vars omväxlande innebörd vi uppskattar mycket. Känslan av att sopa gruset från trottoaren, att ta säsongens första dopp, att sitta ute halva natten med mygg surrande på avstånd, att plocka svamp, sparka i högar av gula löv, tända adventsljusstaken för att mota mörkret, glida fram på skidor, värma sig framför brasan för att sedan se den första tussilagon igen. Ekvatorn skär igenom Kenya. Där finns inte årstider på samma sätt och där skiftar inte antalet timmar med dagsljus alls lika mycket. Vi tror att vi kanske kommer att sakna dem lite - årstiderna.

Försvinnande gott

 Innan vi byter bostad vill vi besöka ett par av de lokala guldkornen. Idag lyckades vi få

 

det riktigt goda

att försvinna illa kvickt!