Oron

Den första chocken efter beskedet om omedelbart stopp av internationella adoptioner från Kenya har lagt sig. Nyheten har förmedlats globalt och vi har följt rapporteringen bland annat i svensk media. Information om effekterna av beslutet saknas fortfarande. Vi har funderat, spekulerat och diskuterat. Det enda rimliga vore att barn placerade för adoption får stanna hos sina nya föräldrar även om det juridiska adoptionsbeslutet ännu inte är fattat. Så måste det bli! Vi kan inte ens föreställa oss en annan utväg. Det värsta scenariot för oss och för övriga svenska familjer på plats i Kenya för att adoptera borde istället vara att processen tar längre tid än vad den annars skulle ha gjort och att längden på vistelsen i Kenya blir än mer oförutsägbar.

I morse kom ett mail från vår advokat som menar att det kommer att ta tolv månader att förändra kenyansk lag till att inkludera ett totalt förbud mot internationella adoptioner och att en sådan lagförändring inte kan komma att gälla retroaktivt. Mot denna bakgrund och med den generella utgångspunkten att barnets bästa ska gå i första hand kommer pågående adoptionsprocesser enligt advokaten att kunna avslutas normalt. Vi har blivit lovade mer information i början av veckan. Den initiala oron för vår egen del har därmed avtagit något. Nu tänker vi istället på alla er som var på väg att adoptera från Kenya. Fy sjutton för att jobba hårt och vänta länge - i vissa fall helt otroligt orimligt länge - för något som sedan kanske inte kan bli av. Vi lider verkligen med er! En extra tanke till den familj som fick sitt efterlängtade barnbesked inklusive foton på barnet i torsdags för att under fredagen informeras om att adoptionen kommer att blåsas av. Livet kan vara så grymt!

Kall hand

Mycket oroande nyheter har nått oss och alla våra grannar som också är här för att adoptera. Regeringen i Kenya beslutade igår att omgående förbjuda internationella adoptioner. Anledningen sägs vara att man vill minska risken för trafficking - människohandel. Vi vet ännu inte hur detta besked kommer att påverka vår adoptionsprocess, som ju är helt legal och så långt ifrån människohandel det går att komma, men vi förstår att läget är allvarligt då både vår svenska och kenyanska adoptionsorganisation har hört av sig under dagen. Ingen av organisationerna vet mycket mer än vad som finns att läsa i en artikel i kenyanska Daily Nation men de ber oss att inte drabbas av panik. Vår andra hearing i domstolen i Mombasa är inplanerad till på onsdag. Inför denna låter vår advokat lyckligtvis försiktigt optimistisk men beskedet som sådant känns som en kall hand runt hjärtat.

Strömlöst

Jag vaknade i morse när AC:n slogs av - strömavbrott! Titt som tätt har vi strömlöst en stund eller ett par timmar, någon gång ibland längre än så. Vid lunchtid kontaktade vi hyresvärden och fick beskedet; underhåll av elnätet - strömmen tillbaka kl 17. Belysningen går på ett reservaggregat men det gör inte kyl och frys. Tur i oturen att vi inte storhandlade igår. Lunch och middag har vi under dagen kunnat laga på vår gasspis och av de sista färskvarorna i gömmorna. När vi nattat Viktor och just sörplat i oss varsin mugg väl tinad lyxig glass drog fläkt och AC igång igen kl 19.25. Drygt tolv timmar utan el blev det idag - personligt kenyanskt rekord för familjen B. 

Det lyser igen!

Napp!

Djuphavsfiske en dag i november.

Bota sträckning

Tack vare utmärkt sällskap och ett ambitiöst träningsprogram är det jätteroligt att träna för tillfället men ikväll tog det irriterande nog stopp. Sträckning i låret botas tydligen snabbast med tryckförband, högläge, vila och choklad. Jag bara lyder order.

Poolen

Ett ständigt återkommande gemensamt samtalsämne på vår gård är poolen. Ibland ser vi personalen hälla i hinkar av någon grumlig vätska i bassängen eller gå runt och skvätta med en dunk märkt klor. Påfyllning av vatten sker med en ordinär trädgårdsslag. Titt som tätt hittar vi mindre välkomna djur i poolen. Två gånger har jag fiskat upp döda grodor från botten med en leksaksspade. De senaste veckorna har vattnets utseende övergått från klart och ljust medelhavsblått till grumligt och grönt. Ett dopp har inte känts lika lockande längre och att försöka crawla rakt blev för min del stört omöjligt när jag inte kunde se botten. Från hyresvärdens håll har det vid flera tillfällen utlovats snar bättring men icke sa nicke. Igår när en av familjerna svalkade sig i poolen kom personalen helt oförhappandes fram och berättade att bad inte var lämpligt. Någon slags poolexpert har varit på besök för att försöka förbättra vattenkvaliteten och nu sitter där en mycket liten lapp som utlovar badbart vatten imorgon bitti. Håll gärna en tumme för att så blir fallet! Tio barnfamiljer längtar efter att kunna ta sig åtminstone varsitt poolbad i hettan under morgondagen.

Varmt idag

"IDAG är det varmt!” När jag sa så i morse insåg jag att jag antagligen har kläckt exakt samma kommentar minst varannan dag den senaste månaden. Det är bara att konstatera; det ÄR varmt. Termometern hos grannen verkar oftast visa strax under trettio grader och hittills har den inte stigit över trettiotre men till det kommer fukten som gör kroppar nedkylda med air condition över natten klibbiga och aningen matta efter en kort stund i solen. Vissa dagar kan ett bad ge kortvarig svalka men mer effektivt är att duscha - igår gjorde jag det för första gången strax innan vi skulle ut och springa. För att förhindra värmeslag har vi också börjat köra air condition i sovrummet några av dygnets ljusa timmar och att hålla dörren dit in stängd. På så sätt har ett avkylningsrum skapats. Ytterligare ett trick för att mota värmen är is i dryck. Vi är numera stora konsumenter.

Komma iväg på semester

De två sista dagarna av våra besökares tid i Kenya gjorde vi sällskap med dem på det svenskägda hotellet Kinondo Kwetu ungefär en mil söderut på stranden. Det gjorde vi helt rätt i! Innan lunch i onsdags skulle vi ha checkat in men då väntade vi (sedan ett dygn) på att en tjänsteman från Children's Department skulle dyka upp för ett hembesök. Om vi ringde honom efter klockan 14 skulle han eventuellt kunna komma en stund senare. Erik ringde utan svar många gånger men vid tretiden fick vi en förhoppning om att besöket faktiskt skulle bli av innan natten så vi fortsatte att vänta. Klockan 17.40 knackade gästen på. Inför besöket hade vi konstaterat att Viktor hade lite feber men av det märktes inget när mannen satt i vår soffa. När Viktor hade vant sig vid främlingen tog han en sak i taget från sin lekbänk, gick några steg mot vår gäst och gav den till honom; en pusselbit, en pixi-bok, en liten sko, en boll, en legobit, en till sko och så vidare. Mannen log artigt men mindre och mindre fokuserat för varje överlämnad pryl och konstaterade att detta är en generös liten kille. En stund senare kom vi äntligen iväg på vår mini-semester.

Kinondo Kwetu är en liten oas. Stället kändes inte så kenyanskt men det var otroligt avkopplande och allmänt behagligt. Viktors feber tilltog dessvärre och låg strax under 40 grader i nästan två dygn. Vi höll oss i skuggan, serverade vår son stora mängder vatten, juice, mjölk och smothies som han till vår stora lättnad snabbt sörplade i sig med sugrör. När Viktor sov ägnade Erik och jag oss åt att fylla i den omfattande blankett med frågor som Children's Department behövde få in snarast. Under vår vistelse på Kinondo Kwetu fick vi njuta av goda, fräscha måltider tre gånger per dygn. En kväll åt vi vuxna middag efter att sönerna hade somnat - lyxigt. I övrigt ägnade vi oss åt simning i poolen, massage, hästklappning och yoga. Det var en mycket lyckad avslutning på de två veckor i Kenya som vi fick i dessa kära vänners sällskap. Tack för ni kom familjen H!

Young Mothers Kenya

Vi - en grupp svenskar som efter åratal av ofrivillig barnlöshet blivit föräldrar genom adoption - gjorde ett studiebesök på ett närbeläget center för flickor mellan 13 och 18 år som (ofrivilligt) blivit mammor alldeles för tidigt. Det blev ett mycket speciellt möte med intryck av det slaget som verkligen berör hjärteroten. Trots många tragiska bakgrunder fanns där mycket värme och och framtidstro. Min fina och ständigt inspirerande Kenya-vän har redan gjort en mer utförlig beskrivning av besöket på Young Mothers Kenya - läs väldigt gärna den.

Relevanta ord?

Varje gång jag ska natta Viktor bär jag honom långsamt ett varv runt huset precis innan sängdags i syfte att svalka av honom lite och att få ned honom i varv. Vi är oftast tysta under den korta promenaden med undantag för tre saker som jag alltid pekar på och kommenterar. 

1. Palm (Det står en rad av dem utmed husets vänstra sida.)

2. Tvättlina (För att komma förbi huset på baksidan utan att passera grannens uteplats går vi väldigt nära personalens långa tvättlinor.)

3. Ödla (Nio av tio dagar ser vi ödlor på husets högra yttervägg.)

I takt med att Viktor har börjat härma alltfler ljud har jag insett att palm och ödla kan bli två av de första ord han lär sig säga; hög relevans i Kenya - måttlig på svensk mark.

Sommarkänsla

Vi är inte alls bra på att blanda drinkar i familjen B. men med support från våra besökare tycker vi att vi lyckades över förväntan med fördrinken till gårdens traditionsenliga lördagsgrillning igår. Havanna Beach är ett tips för att skapa sommarkänsla i novembermörkret. Hos oss fick den extra drag av den lokala favoritläsken Stoney med ganska kraftig ingefärssmak och dess ständige följeslagare Krest - bitter lemon.

Små kulturkrockar

Igår var Viktors guardian på besök för att göra sin andra långa intervju. Den fokuserade på Viktor och hans bakgrund till skillnad mot den förra där frågorna rörde Erik och mig och vårt liv tillsammans. När mötet närmade sig sitt slut kom vi att prata om att det är mörkt stora delar av dygnet i Sverige för tillfället och att det är tvärtom på sommaren. Det här var nyheter för guardian som ju bor i ett land på ekvatorn där solens upp- och nedgång bara skiftar med minuter över året. "Då kan det inte bli så många timmars arbete varje dag just nu", konstaterade hon. Vi såg nog frågande ut för hon förtydligade; "när det är för mörkt för att ta sig till och från arbetsplatsen". Vi förklarade att svenskar oftast jobbar lika många timmar oavsett säsong eftersom säkerheten i Sverige tillåter att vi tar oss fram i mörker till och med till fots och att det ofta finns gatubelysning som hjälp på vägen. "Intressant", svarade hon.

I morse när vi öppnade dörren till vår utomhustvättstuga låg där massor av livlösa insekter och ännu fler genomskinliga lövliknande vingar som hade släppt från deras kroppar. Vi hann inte göra något åt den lite obehagliga situationen innan vår städerska uppenbarade sig med en sopkvast. Samtidigt som hon röjde upp berättade hon att dessa insekter går utmärkt att fånga för att steka och äta upp. "De smakar lite sött!" Detta var två exempel på vardagliga små kulturkrockar i det fascinerande Kenya!

Vingar

Insekter

Sovplats

Våra fina nuvarande besökare gjorde oss en stor tjänst på väg till Kenya. De inhandlade en begagnad och mycket prisvärd resesäng till Viktor och kånkade med sig det tio kilo tunga paketet hela vägen till Diani Beach. Det tackar vi varmt för! Kenyanska motsvarigheter som vi hittills har hittat har varit väl bräckliga. På nätterna fortsätter vi gärna att dela säng hela familjen men under middagsvilan när Viktor sover själv vill vi undvika att han rullar ur sängen. De kuddvallar och andra försök till fallskydd vi hittills har använt fungerar visserligen skapligt men en egen säng kommer att kännas tryggare. Nu kör vi inskolning för att få Viktor att förstå att den nya fina sängen är en sovplats och inte en lekstuga eller ett gömställe.

Dubbel jackpot!

Samtidigt som två av våra grannfamiljer blev vi i morse upphämtade av taxi för avfärd mot domstolen i Mombasa. Vi hade olika ärenden och förutsättningar men inom några timmar gick vi alla glada ut genom de välbevakade portarna igen. I kväll har vi firat med ett glas bubbel tillsammans. Där satt den! Det trodde vi knappast. Så här gick det till. 

Redan strax efter klockan åtta var det mycket varmt i domstolshuset i Mombasa men att kompromissa med klädkoden var varken acceptabelt eller aktuellt. Efter att ha gått ett par varv i korridorerna med en ivrig ettåring hade Eriks kavaj mörka fläckar på ryggen och slipsen var sakta på väg att växla från fuktig till blöt. Vi hann svettas litervis i familjen B. innan vi strax före tio släpptes in i rättssalen där det fanns befriande fläktar i taket. Familjen B:s ärendenummer ropades upp tidigt och domaren kallade fram vår guardian för att högtidligt svära in henne i domstolen. Några få minuter därefter och utan någon som helst inblandning från vår sida ombads vi lämna rättssalen. Vår första hearing var avklarad. Grattis, vilken lättnad, men nu kommer inte den juridiska processen att kunna fortsätta förrän efter domstolens juluppehåll sa advokaten direkt efteråt. Ny information tillkom och tio minuter senare kunde vi lämna domstolen med ett datum i december för en andra hearing. Dubbel jackpot! Idag gick mycket vår väg tack vare en en envis advokat, en uppmärksam socialarbetare och en förtroendeingivande guardian. Vi känner oss tacksamma, önskar att vår tur håller i sig och att den sprider sig till de av våra grannar som med stormsteg närmar sig domstolsprocess.

Förvånade

Två saker förvånade oss igår; leopardsköldpaddan precis utanför vår dörr och beskedet att vår första hearing mot många odds högst troligen kommer att gå av stapeln under onsdagen. Vi har just packat för en ny tripp till Mombasa. Håll gärna en tumme!

Besöksbyte

Strax innan lunchtid igår tog vi ett känslosamt farväl av våra första besökare. Nu åker vi till ruskiga Sverige, sa treåringen som liksom storebror har trivts bra på "Kenya-stranden" men längtat efter sina gosedjur. Ensamma behövde vi dock inte vara länge. Framåt kvällskvisten idag klev nästa gäng väldigt välkomna goda nära vänner ut ur en taxi på vår innergård. Den känslan visade sig återigen vara svårslagen - när de vi känner bäst plötsligt finns mitt i vår kenyanska bebisbubbla. Hjärtat slog hårt när jag med Viktor på höften fick krama om det andra besökargänget som kommer att få lära känna vår son.

Helikoptern

För fem år sedan när vår gudson fyllde ett fick han en helikopter av oss i födelsedagspresent. Nu har den flugit till Kenya och vi har fått den tillbaka. Fantastisk present tycker Viktor!

Oklart

Domstolsskor

I arla morgonstund styrde vi kosan mot Mombasa i torsdags morse. Det primära skälet var att vi skulle underteckna ansökan om att få fortsätta vår adoptionsprocess utan avbrott under hösten. Underskriften skulle ske på ett café på ett köpcenter i Nyali i norra delen av Mombasa. Där väntade vi i flera timmar på att advokaten skulle uppenbara sig med den handling som skulle signeras. Till vår stora glädje smakade både kaffe, te och croissanter gott under tiden. När underskriften var på plats åkte advokaten vidare till domstolen för att anmäla ärendet. Vi kunde stanna kvar i köpcentret tills advokaten skulle höra av sig igen. Det var flera månader sedan vi gick i affärer och vi det var kul att kunna hitta en vettig bikini, ett par byxor till Viktor och någon leksak. Vid lunchtid sov Viktor gott i vagnen och Erik och jag kände oss som om vi var på lunchdejt när vi fick in varsin tallrik vällagad internationell mat på samma ställe där vi hade fikat på morgonen. Därefter blev vi ombedda att infinna oss i domstolen kl 14.30. Med en stor portion tur skulle vi kunna få vår ansökan godkänd och vår första hearing avklarad innan hemfärd. Vi svirade om till domstolsdugliga (alldeles för varma) kläder hela familjen och var på plats en stund innan utsatt tid. Vi möttes genast av både vår advokat och guardian som dessvärre kunde meddela att domaren just gett beskedet att det inte fanns tid för vårt ärende under dagen men möjligen dagen därpå. Vi fick åka hem igen med oförrättat ärende. Igår var vår advokat ensam i domstolen för vår räkning under flera timmar men utan varken godkännande eller avslag på vår ansökan. På måndag gör hon ett nytt försök. Om ansökan beviljas kommer vi förhoppningsvis att få en tid för hearing under någon av de kommande veckorna, om den avslås måste vi antingen vänta på hearing i Mombasa till slutet av januari eller omregistrera vårt ärende i Nairobi. Det är osäkert om det senare alternativet sparar oss någon tid i den totala processen. Läget är just nu oklart. Tur att det inte går någon nöd på oss under tiden med sommarvärme, vänner på besök och god support från grannar.

Avblåst hearing

Klockan 06.30 i morse skulle vi ha åkt mot Mombasa för vår första så kallade hearing i domstolen. Datumet sattes direkt när våra handlingar skickades dit för drygt en vecka sedan och sen dess har vi försiktigt glatt oss över att den legala processen kring vår adoption verkar börja på ett smidigt sätt. Igår eftermiddag fick vi veta att domaren som ska hantera vårt ärende preliminärt skulle vara på resande fot under dagen idag och att vi därför eventuellt inte skulle få vår första hearing avklarad. Halv åtta igår kväll bekräftades domarens frånvaro men vår advokat meddelade att vi ändå skulle vara "stand-by" under förmiddagen. För en stund sedan fick vi beskedet att det inte blir något domstolsbesök idag och att det kan dröja länge till nästa. Domaren är på väg att bytas ut. Den tidigare tar inte emot nya ärenden och den nya kommer antagligen inte att hantera några fall överhuvudtaget förrän efter juluppehållet, i slutet av januari. Apu, apu! Vi är fullt medvetna om att det inte går att ta något för givet i en process som denna men så sent som i går mitt på dagen verkade det rimligt att vi skulle hinna med både första och andra hearing innan jul. Nu kan processen förskjutas några månader. Ljuspunkterna i detta är dock flera. Vi slapp göra den relativt tidskrävande resan till Mombasa för att där få beskedet att det inte blev någon hearing idag. Detta har hänt för en av våra grannfamiljer. I och med att vi faktiskt hade en inbokad tid i domstolen finns det också en liten chans att vårt ärende kan komma att betraktas som redan existerande - inte som nytt - och fortsätta behandlas under hösten. För att detta ska kunna ske behöver vi göra en "urgency request". Det senaste budet är nu att vi ska åka till Mombasa under morgondagen för underskrift av denna ansökan. "Welcome to the Kenyan legal system", sa vår vänliga advokat med en suck.

Anmält!

Nu finns ingen återvändo! Sedan igår kväll är både Erik och jag och våra utmanare tillika nuvarande Kenya-besökare anmälda till Ångaloppet, en tävling i swimrun i augusti 2015. Löpträningen har visserligen hittills gått hyggligt i den kenyanska kustvärmen - här har tränats både intervaller på stranden och några distanspass på uppåt en mil - men att lära mig crawla är en utmaning som är långt ifrån i hamn. Jag ogillar känslan av att inte kunna andas fritt och kallsuparna är än så länge alltför frekvent förekommande. Här blir till att lägga på ett kol med simträningen så länge ljummet havsvatten finns på gångavstånd.

Busväder

Dränkt gräsmatta

Åska och kraftigt heldagsregn kan familjen B. leva med men vi tycker synd om våra kära vänner som kommit till Kenya för sol- och badsemester. Hoppas nu regnmolnen skingrar sig innan morgondagen gryr.

Familjesafari

Safari, funkar det med småbarn? Relevant fråga från en av mina kloka svägerskor innan vi lämnade vårt Diani Beach och stuvade in oss, två lånade bilbarnstolar och en hemsnickrad variant av bälteskudde i en jeep av modell större i torsdags morse. Safari betyder resa på swahili och nog blev det en resa - en av de vi inte kommer att glömma. Det var underbart att få dela starka intryck av olika slag i detta sällskap. 

Efter någon timmes färd mot nationalparken Tsavo East fastnade vi i en segdragen trafikstockning orsakad av demonstrerande motorcyklister i västra utkanten av Mombasa. Det var av säkerhetsskäl inte möjligt att hoppa ur bilen för kisspaus men det problemet löste en stolt sexåring bra.

Efter nästan sex timmars bilsittande utan nämnvärda protester från de små åkte vi igenom portarna till parken och blev iklädda varsin ordentlig safarihatt. Sedan dröjde det inte länge innan strutsar, vårtsvin, bufflar och elefanter i stora flockar kunde skådas. Treåringen hjälpte glatt till att spana efter lejon, giraffer och zebror. Viktor sa antingen "vov, vov" eller "muuu" när han såg djur på nära håll. Första kvällen somnade vi till ett lejons rytande på den kolsvarta savannen. Den andra nattens boende var på pålar och elefanterna vandrade under.

Fem skickligt guidade safariturer senare hade vi sett massor av djur, varierande landskap, två vackra solnedgångar och en komplett regnbåge. Vi hade också sjungit många små sånger, kört sten, sax, påse och konsumerat litervis med vatten i värmen. Färden hemåt kunde påbörjas. Strax sov hela sällskapet gott i sätena. Det något längre men betydligt bekvämare vägvalet via Mombasa gick på grund av milslånga bilköer inte att göra. Vi avslutade därför färden med en skumpig men intressant resa genom kenyansk landsbygd och över Shimba Hills. Trötta och hungriga men glada och nöjda hoppade vi ur jeepen och ned i poolen på hemmaplan. Ja, för oss fungerade familjesafari mycket bra. Puss på er goa ungar!