Kånken

Nu börjar vi längta hem till Sverige lite grann. Vi längtar till exempel efter att få stoppa en liten termos fylld med chokladmjölk (småländskt uttryck) och en macka med stekt ägg på i Viktors nya superfina mini-ryggsäck och ta med honom ut i skogen på äventyr.

Morfars resereflektioner

Tankar från ett snötäckt och kallt Sverige 

Låt mej säga det på en gång: min erfarenhet av Afrika ur turistsynpunkt var, innan vår resa till Diani Beach, obefintlig. Våra semesterresor har i alla år gått till skilda destinationer inom Europa, plus vid några tillfällen till Nordamerika. Så mina funderingar kring Diani Beach och kring Kenya innebär därför ingen som helst jämförelse med andra orter/länder inom Afrika.

Vår - Elins mammas och pappas - Kenyaresa kändes, från idé till verklighet, mer meningsfull och gav oss större förväntningar än någon tidigare semesterresa. Vi skulle för första gången få möta vårt barnbarn Viktor och mer påtagligt bli mormor och morfar! 12 december 2014 reste vi för att stanna i Kenya knappa två veckor. 

Så mötte vi då charmtrollet Viktor som - först avvaktande men sedan allt mer - gjorde oss delaktiga i sin värld. 

Resan fick sitt självklara nav kring Viktor - plus Elin och Erik förstås! Men de här raderna skall innehålla några få korta, inte alltför djupsinniga, reflektioner kring förväntningar och upplevelser I Diani Beach och Kenya. Ja, utöver Diani Beach såg vi storstaden Mombasa, vi var på en tredagars safari (wow!) och vi såg en liten, liten del av landets små och stora vägar. 

1. Först av allt turisterna. Eller närmare bestämt den stora frånvaron av turister. På vårt hotell, Afrika Pearl, var 2 av 24 lägenheter belagda! ändå var det högsäsong. Överallt var det samma brist på turister, med förödande konsekvenser för alla de som på olika sätt har sin försörjning genom genom turismen. SÅ dåligt hade jag inte uppfattat läget. De Kenyaner jag frågade förklarade turisternas frånvaro med oro för säkerheten och med ebolautbrottet i Västafrika. Säkerhet är en relevant sak (men vi kände oss aldrig otrygga). De terroraktioner Al-shabab iscensatt utom Somalia är avskyvärda men har sin huvudsakliga lokalisering fjärran från Diani Beach. 

Något ebolafall finns, såvitt jag vet, inte i Kenya. F.ö. är det över 500 mil mellan Liberia i Västafrika och östra Kenya!! Kenyanerna får betala ett högt pris för en farsot i länder som råkar finnas på samma kontinent. 

2. Min andra reflektion gäller klimatet. Diani beach ligger vid ekvatorn. Dagarna är (ungefär) lika långa året runt. Vädret konstant - undantaget några perioder med mer regn. Hur skulle vädret bli på vår semester?: Väldigt fuktigt och (för) varmt? Regn-och åskskurar (som vi hört om)? Svaret blev: LJUVLIGT! En vänlig stor sol som pålitligt visade sig ca 12 timmar per dag. Någon enstaka (!) behagligt varm regndroppe ett par av dagarna. Härliga kvällar. Med en dagstemperatur över 30 grader krävdes svalkande bad och då - gärna i Indiska Oceanen. Och med varma nätter krävs luftkonditionering, som inte är något problem för oss turister som har råd. 

Ett långt bättre semesterväder än till någon europeisk destination! Jag lovar! 

3. Min tredje reflektion gäller lokalbefolkningen, människorna. Visst, det finns säkert de som ogillar turister av skilda skäl. Men vi träffade ingen. Tvärtom, vi såg nästan bara välkomnande, vänliga, glada, nyfikna människor. Många har svårt att hitta sin försörjning. Har ändå ett bestående intryck av att många, kanske flertalet, är lyckliga i sitt materiellt enkla liv. Jag har nog aldrig mött så många som varit så nyfikna på varifrån vi kommer, som försökt lära oss någon glosa på ett annat språk (swahili), som hoppas på att vi skall komma åter och på att vi skall prata gott om Kenya. Här skiljer sig Kenya från alla andra länder vi besökt som turister! 

4. Naturen var nästa överraskning. Våra höga förväntningar på djur och natur under safaridagarna uppnåddes med bred marginal. En safari i Kenya borde nog alla få uppleva! Det är imponerande vad ett land med begränsade ekonomiska resurser kan göra för att skydda djuren och naturen. 

Men även i övrigt tycker jag att det vi såg utanför tätorterna var en vacker natur. Trots, eller förmodligen tack vare, klimatet. Det jag framför allt tänker på är att det mesta var grönt och friskt. Visst fanns här och var mycket skräp och oordning där människan haft sin påverkan. Men huvudintrycket kvarstår. 

5. Jag kan, avslutningsvis, dessvärre, inte undgå att nämna fattigdomen. Intrycket av att så många människor har det svårt finns kvar på näthinnan. Det bekom mej stundtals, särskilt i början, illa. Jag hade inte väntat mej att fattigdomen skulle göra sig SÅ närvarande. Flertalet har såvitt jag förstår extremt låga löner (vi hörde siffror kring 25-50 kronor om dagen som är mindre än vad vi förstod det går att leva på) och de ekonomiska klyftorna är långt större än vad vi är vana vid att se. Många har säkert därutöver osäkra inkomster. Det kändes ibland obekvämt att inta en lunch för två som kostade mer än vad den som serverade oss kanske tjänar på flera veckor. Att åka på en 3-dagars safari till en kostnad av vad chauffören/guiden kanske tjänar på flera månader förtjänar också en tanke. 

För min egen del krävdes det några dagar, och dessutom goda råd av Elin, att hitta ett förhållningssätt till fattigdomen och till alla de som, t.ex. på stranden, ville sälja för oss ibland ovidkommande saker. Klart man vill och bör köpa saker men det går ju inte att hjälpa alla. Med Elins goda råd bestämde vi oss för att ge ett bidrag till ett lokalt hem för ensamstående unga mödrar. Måhända egoistiskt tänkande, med det känns i alla fall bra att kunna hjälpa något. 

Tack till Viktor, Elin och Erik som välkomnande och tog hand om oss i Kenya. Och tack Kenya. Jag hoppas och tror att vi kommer tillbaka till detta fina land! 

Morfar Tommy

Simsprungit

Med världens bästa förutsättningar runt knuten under ytterligare bara en månad eller två gick det inte att skjuta upp det längre så nu är premiären avklarad. Jag har för första gången simmat och sprungit om vartannat under ett träningspass inför 2015 års fysiska utmaning Ångaloppet. Kenyanerna trodde nog att de såg i syne när en blek kvinna flåsande joggade upp ur vattnet, fortsatte några hundra meter på stranden för att sedan dra simglasögonen till näsroten, springa ut i vattnet, placera dolmen (flythjälp - se bild) mellan benen och börja simma igen. Jag svalde en del saltvatten i vågorna och crawlandet var mer av ett energikrävande armvevande än ett sätt att ta mig framåt men försöket att simma med kläder och skor på kändes över förväntan liksom joggandet med delar av Indiska Oceanen i gympadojorna. Trött blev jag snabbt vilket i vanlig ordning gjorde mig fullständigt oemottaglig för Eriks försök till tekniktips men jag måste erkänna att detta verkar vara en rolig tävlingsform. Det är bara att planera in nästa träningspass i familjekalendern.

Viktor 1,5

För idag ett och ett halvt år sedan föddes (sannolikt) en alldeles speciell liten pojke i Nairobi. För denna pojke fanns dessvärre ingen speciell vuxen. Många hjälpte till att leta - längre och längre bort fick man söka. Så en dag när han precis hade fyllt ett fann man ett svenskt par som skulle kunna passa riktigt bra. Ville de bli pojkens föräldrar? Det ville de väldigt, väldigt gärna och de packade så fort de bara kunde sina väskor och åkte för att träffa pojken som blivit deras son.

Våra hjärtan växte när vi mötte dig. Du berikar våra liv på så många fler sätt än vi kunde ana. Du ger oss huvudbry, tålamodsprövningar och sparkar i sömnen men oftare kärleksfulla blickar, nya perspektiv och finurligt bus. Mest av allt ger du oss möjligheten att älska dig. Tack för att vi fick bli familj med dig. Viktor 1,5; vårt liv tillsammans har just bara börjat.

Merry Christmas!

Först idag firas det jul i Kenya med public holiday, långa kyrkobesök och rejäl familjemiddag för den som har råd och tid. Helstekt get tycks vara höjdpunkten efter högmässan. Här vid kusten försiggår ceremonier kring fisk och stora högar av vad som verkar vara sardiner har lastats upp på stranden både igår och idag.

Glögg i farozonen!

Själva avverkade vi större delen av årets julfirande under gårdagen. I brist på termos tog vi med en oöppnad flaska glögg till stranden på förmiddagen och drack den lagom ljummen med sötmandel och (gula) russin efter en halvtimme i stekande sol. Vi njöt av ett ovanligt svalkande dopp på grunt vatten vid ebb och intog lätt kycklingsallad till lunch. Eftermiddagens bästa inslag blev Kalle Ankas jul i de cirka tolv minuter som Viktors tålamod räckte, kaffe och julgodis i skuggan bland tvättlinorna på vår lägenhets baksida samt Viktors första julklappsutdelning. Där fanns flera finfina presenter men den mest uppskattade var en hemstickad gul- och grönrandig tröja som vår son helst inte ville släppa. Tack mormor! Så fort tomten hade lämnat oss somnade Viktor utmattad av nya upplevelser och av en rejäl förkylning. Ett par timmar senare var ett riktigt hyggligt julbord uppdukat. Såväl svenskimporterad sill som välsmakande Jansson, kryddpepparlösa köttbullar och något liknande julskinka fanns att tillgå. Strax innan efterrätten av mango, saffran och vit choklad hörde vi ett plums i poolen, vilket inspirerade oss till ett kvällsdopp innan läggdags. Det blev en mycket lyckad, väldigt varm, lite annorlunda men ändå ganska svensk julafton i Kenya.

Efter en febrig natt har det idag runnit snor, svett och tårar om Viktor så vi fick avstå den inplanerade utflykten till sandbanken vid korallrevet där det under lågvattentimmarna serverades skaldjurslunch och istället vara på plats för att vinka av mina kära föräldrar som nu är på väg hem till Sverige och kylan. Det var mysigt att ha er här! From all of us to all of you a very Merry Christmas!

Uppesittarkväll

Enligt Bamses julkalender är det dan före dopparedan. Vi litar på det i vår värmebölja och ägnar oss åt en alternativ uppesittarkväll. Hittar tomten till Kenya?

Hakuna matata!

Efter dålig tillgång på både el och färskvatten de senaste dagarna sa vår gasbehållare till spisen tack och adjö vid lunchtid idag. Den har dock varit oss trogen i snart fem månader och den ersattes, med hjälp av vår extremt serviceinriktade taxichaufför och allmänfixare, av en ny efter bara tjugo minuter. Inga bekymmer!

Tomten Viktor

Det var runt jul förra året som vi kom fram till att en eventuell son skulle kunna heta Viktor. Kan vi omedvetet ha varit påverkade av denna lilla filur som är en av tre julattiraljer i Kenya-packningen?

Turistbrist

Internationella reserestriktioner har det senaste året gjort turister till en bristvara i det Diani Beach som vi upplever som en rofylld och dessutom otroligt vacker plats på jorden. Alla våra besökare hittills har bott ungefär hälften av sin tid i Kenya på vårt mest närbelägna och direkt strandanknutna hotell. Där har de fått precis all den uppmärksamhet de har behövt från personalen eftersom de ofta varit de enda eller några av väldigt få gäster. Även familjen B. har vistats en del på detta hotellområde och noterat de anställdas strävan efter sysselsättning när alldeles för få besökare efterfrågar service. Under hela hösten har vi både på detta vårt standardhotell och från lokalbefolkningen i allmänhet fått höra att till jul anländer turisterna. Då ska det enligt uppgift kunna bli köbildning på den annars relativt glest trafikerade Diani Beach Road och då ska det vara svårt att hitta inkvartering eller att få plats på en populär restaurang. Det lackar med stormsteg mot jul men än finns det alldeles för gott om plats vart vi än vänder oss. Borde de inte börja komma nu - turisterna?

Utsikt från vårt standardhotell

Delfinsafari

Vår heldagsutflykt för delfinsafari i Kisite Mpunguti Marin Park någon timme söder om Diani Beach genererade inga nya erfarenheter av delfiner - inte ett exemplar så långt ögat nådde - men vi kom tillbaka många intryck och ett antal lärdomar rikare. 

Vi började med att konstatera att det känns olämpligt att köra alltför fort på vägar som inte bara är gropiga eller ojämna av vass korallsten utan även konvexa med rejäl lutning ned mot dikeskanten i den mån där finns något dike. Chauffören verkade inte dela vår uppfattning när han rattade fram den tungt lastade minibussen genom den kenyanska landsbygden som mina föräldrar dock uppskattade att se på nära håll.

Korallreven utanför Kenyas kust kan erbjuda magnifika vyer. Under någon timmes snorkling mötte vi  färgglada stora och små fiskar enskilt eller i stora stim och mängder av olika sorters vacker korall. För första gången någonsin önskade jag att vi hade haft tillgång till en undervattenskamera. En kort stund efter att båtens kapten hade släppt av majoriteten av passagerarna över korallerna mitt ute på öppet vatten med cyklop och snorkel som enda bagage valde han att, utan förvarning eller informationsspridning, starta båten och åka vidare för att hämta upp en grupp dykare längre bort. Detta var en speciell upplevelse både för mig som stod med en sovande Viktor på magen ombord på båten och för Erik och mina föräldrar i vattnet. Ungefär en halvtimme senare var vi tillbaka för att hämta upp de som snorklat och då var det min tur att hoppa i. 

Efter intag av välsmakande krabba, fisk och färsk frukt till sen lunch på Wasini Island (Viktor satt för första gången själv på en stor stol under hela måltiden) ville guiden ta med oss på en visning av byn. Vi avvärjde ett antal försök till försäljning av snäckor med mera men accepterade att betala en summa per person för att få gå på broar genom ett landskap av död korallsten. Ett par minuter senare när guiden och därmed gruppen stannade på konstruktionen under oss brast den i ett hörn och några av deltagarna bakom oss föll handlöst en och en halv meter till marken. Lyckligtvis blev inte skadorna större än en blåslagen och rejält repad överarm men vi valde att därefter gå tillbaka till den lilla kanot som tog oss ut till båten som tog oss över ett sund av gungande dyningar till minibussen som tog oss hem igen. I natt sov vi som stockar!

Några ord

Vi har dessvärre inte lärt oss speciellt mycket swahili under våra månader i Kenya men vi konstaterar att även besökare kommer en bit på väg med enbart dessa fraser i bagaget:

Jambo = Hej!
Habari? = Hur står det till?
Nzuri (sana) = (Mycket) bra
Asante (sana) = Tack (så mycket)

Det fick bli allt för denna gång. Kwa herini!

Vägen hit

Att som oerfaren Afrika-resenär inleda sin vistelse i Kenya med en två timmar lång bilfärd från Moi International Airport i Mombasa till södra delen av Diani Beach innebär något av en rivstart. Vi hade inte åkt många minuter utanför flygplatsområdet förrän mina nyanlända kära föräldrar började kommentera vad de såg och jag fick inleda mina försök att besvara ställda såväl som underförstådda frågor.

Många säljer grönsaker från enkla skjul i långa rader utmed vägen. Vilka är kunderna? Det är smutsigt och skräpigt på marken. Hur lyckas alla se så välklädda ut? Kor och getter står och tuggar på sopor här och var. Dricker någon mjölken? Många byggen verkar ha avstannat. Är det till följd av oro i landet?

Vi körde bakgator genom centrala Mombasa för att undvika bilköer. Taxichauffören avstod denna gång från att muta sig fram i kön till färjan mellan ön Mombasa och sydkustens myllrande förort Likoni. Vi åkte några mil genom lantlig och blomstrande högsommargrönska och ankom vår närmsta stad Ukunda. Fullt med folk i rörelse under arbetsveckans sista timmar denna lördagseftermiddag! Vänstersväng i Ukunda mot det jämförelsevis mycket prydliga turistområdet utmed spikraka Diani Beach Road. Passage av vår matbutik, vårt postkontor, vårt lilla shoppingcenter och vår grönsakshandlare. Färd under apbroar och möte med babianer på vägen. Slutligen högersväng i korsningen där restauranger i bastkojor med träbänkar samsas med skomakare, cykelreparatörer och fruktförsäljare i lika enkla hyddor. In på den väldigt gropiga grusväg utmed vilken vi bor. Framme! Efter ett dygn av resande framme för att möta ett nytt barnbarn och framme i lagom tid för lördagsgrillningens fördrink. Välkomna till Kenya mamma och pappa! Vägen hit klarade ni bra!

Omtumlade

Vi är lite slitna idag. De senaste två veckorna har varit händelserika och omtumlande. Vi har känt:

- oro efter beskedet om stopp av internationella adoptioner från Kenya.
- frustration när avgående domare i avsaknad av direktiv skickade hem oss från domstolen.
- lättnad över att vår andra hearing på andra försöket blev avklarad.
- medlidande med de grannfamiljer som måste invänta ny domare för juridisk process.
- glädje att få välkomna ett nytt syskonbarn.
- rädsla över vår grannes svåra sjukdomstillstånd.
- samhörighet med alla boende på vårt område.
- sorgsenhet när två fina familjer har lämnat vår gemenskap för att återvända till Sverige.
- lycka över att få bli Viktors föräldrar även i juridisk mening.

Nu känner vi spänning inför mina föräldrars ankomst till Kenya. Viktor har de senaste dagarna först kallat morfar och mormor för doda och dodo (mycket likt ordet för insekt på swahili) för att sedan övergå till wowa och wowo. Imorgon får vi bevittna deras första möte.

Familjen B!

Judgement!

Hej, jag heter Viktor! Idag fick min pappa och mamma veta att domstolen bestämt att vi hör ihop för alltid. Det visste vi ju redan men vi är jätteglada ändå. Så småningom kommer fler bilder på mig och på hela familjen B. Bye, bye!

Familjen Barfota

Skor är värdefulla ägodelar i Kenya. Vi gissar att många inte har några eller max ett par och ser att att de ibland används tills de faller i bitar. I familjen B. har vi förmånen att på rak arm inte ens ha koll på hur många par skor vi äger och vi kommer att lämna en hel del till bättre behövande när vi vänder tillbaka till Sverige, men som de påpälsade nordbor vi normalt är njuter vi av att inte vara tvungna att stänga in fötterna i skor dagarna i ända. Vi uppskattar att kunna gå barfota på strandrestaurang, till en middag hos goda grannar eller större delen av tiden på gården.

Familjen B. som i barfota!

Otäck sjukdom

Malaria kan vara en riktigt otäck sjukdom. Igår var Erik och många i vår närhet iväg och testade sin blodgrupp för att eventuellt kunna lämna blod till en hårt drabbad i vår gemenskap. Behovet av blod löste sig till slut på annat sätt men det känns bra att veta att alla snabbt och utan tvekan erbjöd hjälp. Nu är vi väldigt många som hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

Vid resa till riskområde för malaria - använd myggspray och uppsök genast läkare vid hög feber!

Christmas trees

Det är (än så länge) långt mellan julgranarna i Diani Beach. Den här stod några dagar utanför stormarknaden Nakumatt men är redan bortplockad till förmån för en stor saxofonspelande tomte. 

Vi föredrar att titta på trädet flamboyant som kenyaner kallar christmas tree eftersom det bär röda blommor i december.

Vilken lättnad!

Den senaste veckan har vi pendlat mellan hopp och förtvivlan (den ena av oss mer hoppfull än den andra) och vi var nog lite nervösa när vi klev in i en förbeställd men försenad taxi för avfärd till Mombasa tidigt igår morse. Skulle domaren vara där? Skulle vi få genomföra vår andra hearing? Skulle vi åka därifrån än mer oroade för den fortsatta processen eller skulle vi få någon typ av glädjande besked med oss hem? Vi parkerade i tid och lyckades för fjärde gången smuggla in otillåten matsäck (Viktors mellanmål och två vattenflaskor) i domstolshuset. Barn i kenyansk domstol förväntas vara välklädda, rena, tysta, mätta och helst osynliga. Det är en utmaning som heter duga när väntan drar ut på tiden i värmen. Av allt promenerande i korridorerna blev Viktor dock trött och somnade mycket lägligt i bärselen ett par minuter innan klockan elva när vi hade blivit lovade ett möte med domaren. Tillsammans med vår delegation bestående av advokat, guardian och socialarbetare kallades vi punktligt till domarens kammare. Hon inledde med att konstatera att pågående adoptionsprocesser kommer att fortskrida normalt fram till dess att nya riktlinjer har fastslagits. Erik och jag fick svära på bibeln och därefter en i taget svara på ett antal frågor - vissa identiska; "Are you married? To whom? Since when?" Erik fick också berätta hur vi planerar för Viktors skolgång och sjukvård om behov skulle uppstå av sådan. Jag fick förklara hur vår omgivning ser på att vi adopterar. Därefter nämndes de rapporter som guardian, socialarbetare respektive Childrens' Department har skrivit om familjen B:s liv och leverne. Lyckligtvis hade ingen instans något att invända mot vår adoption. En kort stund senare lämnade vi byggnaden med ett halvt löfte om domarens judgement redan under nästa vecka. Vilken lättnad! Vi bad taxi-chauffören ta bilden nedan och följde därefter UD:s reserekommendationer genom att lämna ön Mombasa en halvtimme innan fredagsbönen skulle börja. Vi vill verkligen tacka för allt fint stöd vi har fått den senaste tiden. Vänner, familj och Amani-grannar har varit helt fantastiska mitt i vår känslomässiga berg- och dalbana.

Halvbra

Det fanns ett brett spektra av potentiella utfall inför vår resa till domstolen i Mombasa igår. Riktigt illa skulle det ha kunnat bli om vi efter många timmars väntan i alldeles för varma korridorer fick åka hem med oförrättat ärende och utan någon indikation kring den fortsatta utvecklingen av processen. Riktigt, riktigt bra skulle det ha kunnat bli om vi inte bara fick vår andra hearing utan, eftersom domaren är på väg att lämna sin anställning i Mombasa och därför borde ha ett intresse av att avsluta pågående processer snarast, även fick ett domslut (judgement) innan hemfärd. Nu blev resultatet av vår utflykt någonstans mittemellan - lite halvbra. Vi fick vänta i cirka två timmar och vi blev tvungna att åka därifrån utan att ha fått vår andra hearing genomförd med förklaringen att domaren under rådande omständigheter inte vågar fatta beslut i internationella adoptionsfrågor. Det glädjande var dock att vi blev lovade ett nytt försök till andra hearing redan imorgon fredag. Till dess kan det eventuellt ha kommit nya riktlinjer. This is Africa! Det var bara att åka hem igen, tvätta de svettiga finkläderna och ladda för vår totalt sett fjärde tur till Resident Judge, High Court No. 1, Mombasa, Kenya.

En lillkusin!

Vi är otroligt glada att få berätta att Viktor har fått en fjärde kusin. Igår kväll kom en alldeles lagom liten, frisk och jättesöt lillebror till världen i Smålands djupa skogar. Mycket varma gratulationer till familjen E! När vi reste till Kenya i somras hade vi varsitt syskonbarn, nu har skaran till vår förtjusning fördubblats. Vi längtar tills Viktor får träffa såväl lill- som storkusiner. Ikväll firar vi med det godaste vi kan hitta i kylskåpet efter två dygn av återkommande riktigt långa strömavbrott - fruktsallad.

Adventshelg

Trots lussebullebak, glöggmingel, några julsånger och en hemsnickrad adventsljusstake var det mer eller mindre omöjligt att frambringa julkänsla i trettiogradig värme under första advent. Helgens höjdare blev istället en mammakväll med grillbuffé, ett långt nattdopp i poolen med grannarna och en picknick på stranden för att tacka av den familj som är på väg hem till Sverige och som vi redan saknar i Diani Beach.