Att vänta barn via magen innebär automatisk kontakt med den lilla i cirkus 40 veckor innan barnet kommer till världen. Omedelbart efter förlossningen kommer barnet med alla sina sinnen att börja ta in sina föräldrar och snart vet det hur deras röster låter, hur deras hud känns, hur de doftar, hur deras ansikten ser ut och hur modersmjölken smakar. Genom att föräldrarna svarar på barnets signaler, möter leenden med leenden och gråt med tröst och genom att de gång på gång tillfredsställer den lillas behov - ger det skydd, näring, kroppskontakt och torr blöja - skapas en koppling mellan barn och förälder som kommer att utgöra barnets hela bas här i livet. En trygg anknytning har skapats. Den fungerar ungefär som en gummisnodd mellan barn och vuxen. Barnet ser sig om i världen i allt vidare cirklar - snodden sträcks ut- men om det gör sig illa, blir rädd, känner sig törstig eller fryser vill han eller hon alltid tillbaka till sina föräldrar - gummit drar ihop sig igen.
Anknytning är ett kärt ämne för många (blivande) adoptivföräldrar. Hur ska man göra för att skapa en trygg anknytning utan det försprång som biologin ger? Vi hoppas att vi har en del av svaret men vi jobbar på att lära oss mer. Fortsättning följer en annan dag.
 |
Anknytning i
praktiken |
 |
Anknytning i adoptiv-
familjens vardag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar