Herregud vilken tur att vårt Kenya-äventyr infaller i den tid det gör! Det är inte så många år sedan - Erik och jag var ändå vuxna - en lång utlandsvistelse endast medförde kommunikationskanaler som fysisk brevskrivning och svindyra, därmed alltför korta, telefonsamtal med nära och kära. Nu sitter vi här dryga 700 mil hemifrån och kan såväl ta emot nyheter i realtid som blixtsnabbt uppdatera vänner och familj kring vår tillvaro så fort vi känner ett behov av det.
Via What's app fick vi igår vid lunch veta att Viktors tredje kusin med mycket hög sannolikhet skulle komma till världen inom det närmsta dygnet. Pulsen steg blixtsnabbt och vi skojade om att vi nästan kände värkarna hit ner till Kenya. Några timmar senare fanns bilden på en underbart söt liten flicka i våra telefoner. Vi utbrast i glädjetjut, drog varsin lättnadens suck och kunde gratulera inom loppet av sekunder. Vilken fantastisk nyhet! Nu längtar vi bara till den nyblivna tvåbarnsfamiljen är redo för ett Skype-samtal så att vi får se den efterlängtade kusinen röra sig och kanske höra henne låta. Än en gång - grattis familjen L junior!
Via Skype har vi också förmånen att kunna följa hur magen växer där kusin nummer fyra än så länge bor och i fredags kväll var vi, via denna suveräna uppfinning, med på en del av en middag i underbara vänners lag på en brygga i Stockholm. Redan ganska många gånger har vi fått känslan av att vi är på plats hemma i vardagsrum, kök och till och med sovrum där vi normalt sett tillbringar en hel del tid. Vi är så himla glada att vi får och kan känna oss delaktiga! Utan er skulle det kännas tomt i Kenya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar