Känslosvall

Jo, det blir nog som vi anade; mer protester från vår älskade lille son ju bättre vi lär känna varandra. De senaste dagarna har till största delen varit ljuvliga. Vi frågar oss gång på gång om den tillvaro i Diani Beach som vi precis har hamnat i verkligen kan vara på riktigt. Viktor är oftast på glatt humör. Han är mysig, kramgo, finurlig, lekfull, tålmodig, nyfiken, avslappnad och tillfreds men ett par gånger om dagen blir han helt oförhappandes arg, ordentligt arg. Tårarna sprutar och han vrålar högt och otröstligt av skäl som varierar och som är omöjliga att förutspå. Han blir alldeles förtvivlad för att han måste ligga ned och byta bölja eller nästa gång för att han inte vill stå upp vid samma aktivitet. Han blir riktigt ilsken om det tar för lång tid att få mer mat eller om påfyllningen inte är samma rätt som den han just ätit. Vi bär honom, kramar honom, torkar tårar, sjunger stilla och försöker avleda aggressionen. Så småningom lugnar han sig och blir extra angelägen om närhet. Det är jobbigt att se honom frustrerad men vi är glada att han vågar bli arg på oss. Förhoppningsvis betyder det att han litar alltmer på oss. Vi knyter just nu ömsesidiga band och att vi redan tycker väldigt mycket om varandra råder det inga som helst tvivel om. Vi pussar på Viktor ofta. Han har inte kommit på hur en puss fungerar än så länge men svarar oss genom ett klickande ljud med munnen. Det bli många, många klick per dag!