I den drygt två meter höga och elstängselkrönta stenmur som omgärdar området där vi bor finns två portar. Vid båda portarna finns dygnet runt en vakt, vars arbetsbelastning vi har funderat en smula på.
För tillfället är sju av områdets lägenheter bebodda. Uppskattningsvis passerar varje hyresgästfamilj ut eller in genom portarna i snitt sex gånger per dygn. Till det kommer passager av besökare t.ex. hyresvärden eller varuleveranser från Nakumatt (butiken som säljer nästan allt vi behöver) samt personalens in- och utpassager. Vi gissar att de båda portarna öppnas totalt 60 gånger per dag. Det blir 30 gånger per port och cirka två öppningar i timmen under dygnets vakna tid. Öppningarna tar visserligen ett par minuter per styck eftersom portarna består av vardera två grindar och eftersom låsningen av dem sker helt manuellt med skjutreglar och rejäla hänglås men hur dödar vaktpersonalen resten av sin tid? Våra första dagar här kändes det obekvämt att behöva besvära vakten om att öppna porten alltför ofta men numera tänker vi att han kanske behöver den sysselsättningen för att inte somna stående i sin mörka uniform.
Många av de kenyaner som är lyckliga nog att ha ett jobb att gå till tycks, liksom vakten, ha väldigt lite att göra. Eftersom arbetskraft är billigt kan flera anställas för samma syssla (exempelvis två vakter för två portar med 30 meters mellanrum) och polepole-mentaliteten leva kvar. (Polepole = långsamt/ta det lugnt.) Effektiviseringspotentialen är omfattande men lunken rättså behaglig.
Ta't pole pole!
SvaraRadera