Badpojken

För en vecka sedan när våra vänliga och trevliga grannar tog med oss på vår första strandpromenad med stopp för mycket god lunch och ett bad i Indiska Oceanen var Viktor inte det minsta sugen på ett dopp. Han gick med på att bli blöt upp till knäna i det mer än ljumna vattnet men sen tog det tvärstopp. Eftersom det dagliga badet på barnhemmet innebar tvätt och mycket lite blaskande i en stor diskho innehållande något mer vätska än en ordinär vattenpöl efter ett sommarregn gick det lätt att dra slutsatsen att Viktor nog aldrig hade badat på riktigt. Han var antagligen helt ovetande om hur det känns när vatten omsluter kroppen.

Dagen efter tränade vi i poolen. Med hjälp av mycket tid, plask, bus och två små badankor kunde Viktor så småningom tänka sig att doppa mer än fötterna. Han fräste när badbyxorna blev blöta och klamrade sig stenhårt fast i mig men sakta, sakta blev han alltmer nyfiken och därmed blötare och blötare. Efteråt, insvept i en stor fluffig badhandduk, såg han verkligen ut att trivas med livet.

Fem dagliga pooldopp senare har han med skräckblandad förtjusning testat och lånat olika badringar och puffar, guppat runt alldeles själv i någon typ av flytetyg där benen sticker ut under vattnet och låtit sig bäras och dras genom djupt vatten av Erik och mig. Vår lille badkruka är på god väg att bli en badpojke. I eftermiddag ska vi testa havet igen!