Klippt!

Ett par timmar innan grillkalaset (som för övrigt blev mycket lyckat) drog igång igår kväll tog vi fram trimmern för att korta av Eriks frisyr till några millimeter och för att, för första gången, klippa Viktor. Hans afrokrull är av den mjuka sorten och växer än så länge mycket bättre uppe på huvudet än på sidorna. För att inte odla alltför avancerad tuppkam tänkte vi bara jämna till det hela lite. Jag tog trimmern precis som Erik hade lämnat den och drog den från pannan och bakåt på Viktor. Sen skrek jag till. Frågan är om jag inte svor också. Jag ville korta av håret, inte ta bort det helt och hållet! Erik kom till undsättning och satte dit vad han kallade en distanser. "Nu kör vi resten så kommer det inte att synas!" Pyttsan! I säkert en hel timme försökte vi förlika oss med frisyren till höger och under tiden testade jag varenda potentiell huvudbonad på en föga förtjust liten son. Sen enades vi, Erik och jag, om att allt måste bort. Under ganska stora protester fick stackars Viktor stå ut med ännu en omgång med trimmern. Usch, vad jag kände mig elak! Det är ovant att att se Viktor utan hår men trösten är att han blir mindre svettig om huvudet, att hans fina drag syns lite extra tydligt och att hans hår växer fort - snart är krullarna tillbaka. Under tiden får han dela frisyr inte bara med pappa utan även med morfar, morbror med flera sympatiska personer.