Tidigare i veckan fick vi veta att vår socialarbetare som är stationerad i Nairobi skulle komma på visit hos grannarna idag, fredag. Ungefär en gång i månaden ska socialtjänsten utföra sådana besök hos familjer som, liksom vi, är mitt i den s.k. fosterperioden och igår var det tre veckor sedan vi fick vårdnaden om Viktor. Eftersom resan från Nairobi och hit ändå tar några timmar och vi bor några ynka meter från vår socialarbetares övriga kustbaserade svenska familjer kände vi att det kunde vara rimligt att hon tittade förbi även hos oss. Erik skickade därför ett sms för att höra om det fanns planer på ett hembesök hos familjen B. innan veckan var slut. Jajamen, sådana planer fanns! Bra att vi fick reda på det så att vi kunde se till att hålla oss hemma någon gång under eftermiddagen när påhälsningen skulle ske...Själva besöket var kort och gick bra. Viktor lekte fridfullt med sina stapelbara burkar och visade tydligt att han tyr sig till oss när det finns främlingar i närheten. Problemet var bara att socialarbetaren inte är en främling för Viktor. De träffades regelbundet på barnhemmet vilket var i färskt minne för socialarbetaren men redan mycket avlägset för Viktor. Vi noterade att han blev bekymrad när hon ville busa med honom och konfunderad, lite nedstämd ett bra tag efter att hon gått. Undrar hur han tänkte vår käre lille kille. Det känns skönt att det dröjer cirkus en månad innan denna för Viktor mystiska kvinna åter kommer innanför vår dörr. Vi är också glada att vi i och med dagens besök har inlett den formella lokala adoptionsprocessen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar