Omstart

Viktor vaknar pigg som en lärka en stund tidigare än vanligt. Det är fortfarande mörkt ute. Chansen till omsomning verkar minimal och eftersom det är min tur går jag upp med honom och börjar morgonrutinen. Jag matar, pysslar med tvätt och vi leker. Vid mer rimlig frukosttid en och en halv timme senare har jag ett bekant flimmer framför ögonen, möjlig migrän i antågande, när jag bär in en bricka till Erik eftersom jag tycker det låter som att han är vaken. Jag gör en öppning i myggnätet, sticker in vår frukost och säger god morgon älskling. Helt vaken är han inte. Ett ryck i Eriks arm ger brickan ett slag och ett glas juice skvätter ut över mig och lakanen. Jaja, värre kunde det ha varit. Vi torkar lite. Viktor hjälper till. Städa och torka gör han gärna. Vi påbörjar frukosten. Viktor knaprar nöjt på sin äppelklyfta i ungefär 15 sekunder. Sen är vår frukost mycket mer intressant och överskottsenergi bubblar över. Smulor och kladd sprids snabbt bland kuddar och täcke. "Det här gör vi INTE om" säger Erik och jag måste medge att frukost på sängen inte är optimalt med en sprallig ettåring i familjen. Det flimrar rejält nu. Erik drar på sig kläder och tar med sig Viktor ut medan jag pillrar i mig två alvedon och slumrar till en stund. När jag vaknar av ljud från köket mår jag redan bättre - jag slapp huvudvärken denna gång. Yrvaket smyger jag ut från sovrummet och möter Eriks blick när han väser "jag får PANIK!". På den odiskade frukostbrickan har rester av den utspillda juicen lockat till sig massor av små, små myror. Efter noggrann diskning och konsumtion av en stor dos insektsspray lämnar vi gasmolnet i lägenheten bakom oss och startar om dagen på stranden där vi kan konstatera att Viktors sandskräck har gått över. Skönt!