Åka matatu

Minibuss heter matatu på kenyansk swahili men när vi åker matatu här i Diani är det inte vilken minibuss som helst utan den lokala kollektivtrafiken. Minst en gång i veckan hoppar vi in i en ofta ordentligt välanvänd matatu för att, tillsammans med så många medpassagerare som inkastaren rimligen kan hitta eller få in, åka mot centrum. Den cirka sju kilometer långa mer eller mindre spikraka färden till vår största butik Nakumatt kostar oss oftast 50 KES (motsvarande 4 SEK) för hela familjen och ger oss en kort inblick i lokalbefolkningens vardagsliv. Resan tar sin lilla stund eftersom stoppen är många och dessutom långa om matatun ännu inte är fylld. Det händer att chauffören svänger av den raka vägen för att möta upp en potentiell passagerare på en tvärgata. Ibland är vi lite oroliga att någon eller något ska trilla ut genom den (halv)öppna sidodörren, ibland skramlar ekipaget oroväckande mycket särskilt på väg över de väl tilltagna farthindren, ibland försöker någon sälja något ombord och ibland har vi bekymmer med att ta oss in och ut ur det ofta väldigt varma fordonet men så länge vi har lätt packning och inte hamnar i den illgula minibussen med bildskärm och onödigt hög volym på musikvideor från svunna tider så trivs vi väldigt bra i matatun.