De första veckorna kämpade vi för att få Viktor att acceptera att få sina tänder borstade. Han kunde tänka sig att leka med tandborsten och att titta på när Erik och jag borstade tänderna men när det blev hans tur knep han ihop läpparna stenhårt. Vi bad om råd från erfarna föräldrar och testade därefter att erbjuda tandkräm som smakprov, att leka jaga tandtroll och att gapa som en tiger men ingenting hjälpte. Någon hade hört en tandläkare säga att "tandborstning är ingen option" och att "om barnet skriker är munnen öppen". Det kändes inte alls bra men de kommande veckorna borstade vi Viktors tänder under gråt och tandagnisslan och sen dess har det inte varit några bekymmer, tills nyligen då han istället har blivit arg som ett bi så fort vi har varit i badrummet utan att han har fått borsta sina fyra tänder.
Samma förlopp har vi haft vad det gäller bröd. När Viktor började smaka annat än mixad mat åt han snart mer eller mindre allt utom bröd (inklusive löv, papper och sand). Han testade varje dag - stoppade in en brödbit och spottade omgående ut den igen, tills en kväll när vi åt pizza och Viktor fick smaka en minimal bit av kanten. Den försvann raskt och han ville ha mer. Nuförtiden kommer ilskan när Viktor inte får smörgås eller inte får mer macka när den första har tagit slut.
Ett tredje exempel gäller strumpor och skor. Från tydlig aversion mot allt som ska sitta på fötterna till total fascination för såväl sina egna som andras strumpor och skor. Att testa alldeles för stora skor tillhör höjdarna. Viktor bryr sig inte alls om om det är löparskor som är blöta och leriga eller sandaler fulla av sand från ett strandbesök.
Nu väntar vi bara på att Viktor ska bli överförtjust i att ha någonting på huvudet eller i att ha ett plåster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar