Förlängda visum

Det blev en lång eftermiddag och kväll igår med febertoppar, medicinering, vätskeintag och tupplurer om vartannat. Viktors förtvivlade gråt blandades med tappra försök att le åt våra vanliga små ramsor och bus. Nattsömnen blev dock mer komplett än väntat. I morse var febern lägre och humöret mycket bättre vilket gjorde att vi vågade oss iväg till Mombasa i taxi för att förnya våra visum vilket i sin tur var mer eller mindre tvunget då det nu har gått tre månader sedan vi landade i Kenya. Tack vare vår ständige pålitlige och prisvärde taxichaufför och allmänne servicekille var vi på Department of Immigration direkt när de öppnade och fick omgående hjälp. Medan den glade tjänstemannen stämplade våra pass kunde vi inte låta bli att låta blicken glida över väggarna som omgav oss. Från golv till tak fanns mängder av lösa papper prydligt insorterade i kvadratiska hyllsektioner. Jag skulle gärna ha tagit en bild men kände att det var klokare att avstå. Vårt ärende hanterades på ett par minuter men eftersom den man vars arbetsuppgift är att skriva kvitton ännu inte hade kommit till kontoret ombads vi sitta ned och vänta. Vi tror aldrig att vi kommer att behöva kvittona men det framgick tydligt att vi inte borde lämna lokalen innan vi hade dem i vår hand. Vi väntade (pole pole) i nästan en timme med en Viktor som vi underhöll med intag av äppeljuice (=stort kalas) och små promenader i trapphuset för att möta ett antal män bärandes på stora lådor innehållande ännu fler handlingar för hantering och insortering. Innan vi, med kvitton och förlängda visum, vände kosan hemåt igen somnade Viktor i den för dagen speciellt monterade bilbarnstolen och vi fick en kort guidning genom Mombasa. Nästa gång ska vi se mer av den staden!

Budskap från Kenyaways i Diani Beach