Framförhållning

Förra söndagen anordnade vår hyresvärd provning och försäljning av vin, fisk och skaldjur samt samosas (ett litet friterat degknyte med fyllning av exempelvis grönsaker eller köttfärs) på vår innergård. Vi blev ganska förvånade när den annars så tomma parkeringen fylldes av externa besökare och minst lika överraskade blev nog gästerna när de möttes av familj efter familj med ljusa föräldrar bärandes på mörka barn. Tillställningen blev ganska trevlig. Vi pratade en del med en nordisk man som stadgat sig i Kenya sedan ett antal år. Han menade att livet här är så lätt. Den som vill hitta på något gör det där och då, den som vill umgås knackar på hos grannen. Här behövs inte framförhållning på veckor eller till och med månader för att få uppleva något nytt eller för att samla sina vänner, uttryckte han. Det ligger något i hans uttalanden - vi initierar sällan någon aktivitet mer än ett par dagar i förväg nuförtiden - men nackdelen med den kortsiktiga planeringen är bland annat att vi kan bli varse ett hembesök i adoptionsprocessen mindre än ett dygn innan någon tänker sig att kliva in genom dörren. Det är ovant och ibland lite opraktiskt med ständigt kort varsel men mest av allt är det befriande.