Spårval

Det är snurrigt i mitt huvud för tillfället. Att i högsta grad vara involverad i en stor organisationsförändring på jobbet och samtidigt vara på väg därifrån - på väg till Kenya – är en ekvation som inte helt går ihop och ett tillstånd som inte är optimalt för mitt mentala välbefinnande. Jag sover oroligt (delvis till följd av ljusa sommarnätter) och drömmer märkliga saker som att jag ska introducera nyanställda medarbetare på en strand i skuggan av palmer eller att kontoret ska byggas om till ett barnhem. ”Snart ringer de, snart är vi på väg”, säger Erik uppmuntrande när han ser min förvirrade morgontrötta blick. Jag har roligt på jobbet men det ska bli skönt att om en tid få fokusera på ett spår, på det viktigaste, på att bli förälder.