För att adoptera från Kenya behövs ingen kötid hos en svensk adoptionsorganisation, vilket många andra givarländer kräver. Precis när vi hade bestämt oss för just Kenya fick vi erbjudande om att börja samla papper för en ansökan till Madagaskar - ett av de andra länderna som vi hade anmält intresse för. Till detta räckte den tre år långa kötid som vi dittills hade samlat ihop. Om vi hade valt Madagaskar istället skulle vår väntan ha sett annorlunda ut. Med en pappersbunt skickad i januari 2014 skulle vi kanske ha fått möta ett barn från Madagaskar under hösten 2015, ett år senare än vad fallet nu borde bli med vårt Kenya-barn och då är Madagaskar ändå ett relativt snabbt alternativ. Mycket annat skulle också skilja. Från Madagaskar kommer betydligt färre barn till Sverige än från Kenya vilket skulle ha gjort möjligheterna till informationsutbyte och värdefulla kontakter mindre. Troligen skulle ett barn från Madagaskar vara något äldre än det barn som nu väntar oss och rimligt skulle ha varit att vi dammade av den gamla skolfranskan ordentligt för att kunna ta oss fram under den cirka tre månader långa vistelsen i landet.
Summa summarum skulle Madagaskar säkert också ha blivit väldigt bra men vi känner instinktivt att Kenya är vårt land och att vi har fattat ett beslut som passar bra för oss. För den nyfikne kan vi meddela att våra andra alternativa länder var Sydkorea, Etiopien och Sydafrika. Vem vet varifrån ett eventuellt syskon till Kotten skulle kunna komma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar