Nationaldagar

Precis i början av milleniumet tillbringade jag drygt ett halvår i Tyskland. Efter inledande tre månader med arbete på ett stort blågult varuhus utanför Hamburg och intensivt tysktalande från tidig morgon till sen kväll kom jag till landets allra sydligaste del för några månaders studier. Stället var varmt och vackert, studierna inte alltför betungande. Mycket snabbt bildade majoriteten av de svenskar som hade hamnat på universitetet ett tight litet gäng. Oerhört goda vänner finns kvar från denna sommar på sydligare breddgrader.

Den sjätte juni år 2000 var Sveriges nationaldag ännu inte en helgdag men varken förr eller senare har jag firat den så ordentligt. I ett spartanskt och ganska smutsigt studentkorridorskök bakades det kanelbullar och jordgubbstårta - sjutton vet om vi inte rullade köttbullar också - och vi pyntade så fint vi kunde med svenska flaggor. Sen bjöd vi vår mångkulturella omgivning på kalas till tonerna av svenska nationalsången. (Liten risk för minnestrubbel och möjlighet till research just nu = 0. Både fotoalbum och minimala dagboksanteckningar från tiden ligger djupt nedpackade i flyttlådor hemma i huset.)

Jag gissar att det inte är ovanligt att det extra nationella förstärks vid en längre utlandsvistelse, särskilt i sällskap med landsmän. Kanske är detta något vi kommer att återuppleva under vår tid i Kenya. Idag firar vi nationaldag sådär svenskt lite lagom. Den här gången är det hemma i Smålands djupa skogar. Grattis Sverige!