I ganska många år har jag sett fram emot den dag då min vikarie börjar för att jag ska gå på föräldraledighet. I nästa vecka är det dags, även Eriks vikarie börjar då. Nu känns det inte som jag hade hoppats – att lämna över till någon utan att veta hur länge jag själv ska vara kvar ingick inte i den ursprungliga planen.
Vi håller ständigt våra chefer uppdaterade med bästa möjliga gissning om tidpunkt för avfärd till Kenya och de är införstådda med att varje återstående steg av processen mycket väl kan dra ut på tiden. Vi är lyckligt lottade med förstående och till och med supporterande arbetsgivare. Det har i båda våra fall varit en bidragande orsak till att vikarierna börjar nu, helt i linje med ursprunglig tidplan. Adoptionsorganisationens bedömning när vi skickade vår ansökan till Kenya den tionde januari var att det efterlängtade barnbeskedet skulle kunna komma i juni. Skulle det bli juli så är det inte hela världen har det resonerats från våra chefers håll. Det finns projekt att hugga tag i och det är ”bra att gå dubbelt en tid”. Nu hoppas vi innerligt att den tiden inte blir alldeles för lång…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar