Väntans tider

Inget är som väntans tider... Vägen mot en adoption inkluderar bland annat väntan på att få gå föräldrautbildning, väntan på att starta hemutredning, väntan på medgivande, väntan på att få börja samla papper till en ansökan, väntan på besked om godkänd ansökan, väntan på ett barnbesked och så den olidligt spännande väntan på att få träffa barnet. Vi har kommit en bra bit och tycker egentligen att vi har väntat tillräckligt vid det här laget men vi ska vara oerhört tacksamma för att en av de återstående väntetiderna, den som skulle kunna vara den jobbigaste av dem alla, kommer att bli minimal för vår del. Vi tänker på tiden mellan barnbesked och resebesked (BB respektive RB på adoptionsspråk). Vi valde Kenya framför vårt andra alternativ Sydkorea delvis för att slippa vänta månader (i vissa andra länder till och med år) från det att vi fått bilder på och information kring vårt barn till dess att vi får se det i ögonen och hålla det i våra armar. En sådan väntan skulle kännas meningslös, hopplös, tröstlös. I vårt Kenya-fall kan vi börja leta efter lämpliga flygbiljetter så fort vi har fått veta att vi har blivit föräldrar, vilket vi hoppas kommer att hända snart. Vi drar en lättnadens suck när vi tänker på det!