Oberäkneligt

För ett par dagar sedan kom ett gemensamt uttalande från de svenska adoptionsorganisationerna. Det innehöll nyheter som vi har varit tvungna att smälta innan vi har känt oss redo att kommentera dem. Till att börja med kommer det inte att hållas några extra möten för att komma ikapp i kenyanska National Adoption Committee (NAC) och max tio internationella familjer kommer framöver att kunna godkännas per månatligt NAC-möte.

Fråga 1: Hur många ansökningar ligger på hög i väntan på behandling?

Av organisationernas uttalande framgår även att nyinsatta NAC kommer att arbeta utifrån nya riktlinjer som kan komma att tas i bruk omgående; barnlösa par prioriteras, infertilitetsintyg krävs av de sökande och inga ansökningar om adoption av ett tredje barn godtas.

Fråga 2: Vill inte kenyanska myndigheter att barn som adopteras därifrån ska få växa upp med syskon?

Fråga 3: Hur ska de som väntar sitt tredje barn orka hantera ett totalstopp efter många månader eller år av förberedelser, papperssamlande och emotionellt engagemang?

Fråga 4 (egoistisk): Betyder uttalandet att vi som inte har något barn sen tidigare och därtill ett mycket trovärdigt infertilitetsintyg kan avancera i kön?

Svaret på samtliga frågor: Ingen vet - glasklara besked är det ont om i adoptionsbranschen och processen känns just nu skör från början till slut.

Slutligen skriver organisationerna: "Vi har i dagsläget mycket svårt att avgöra hur lång tid våra sökande måste vänta innan NAC kan ge ett besked." Ok, då behöver vi inte ställa den sista frågan om hur den nya informationen kan beräknas påverka vår tidplan för avfärd. Bara att fortsätta vänta. Tur att vi har blivit ganska bra på det;)