Låt mej säga det på en gång: min erfarenhet av Afrika ur turistsynpunkt var, innan vår resa till Diani Beach, obefintlig. Våra semesterresor har i alla år gått till skilda destinationer inom Europa, plus vid några tillfällen till Nordamerika. Så mina funderingar kring Diani Beach och kring Kenya innebär därför ingen som helst jämförelse med andra orter/länder inom Afrika.
Vår - Elins mammas och pappas - Kenyaresa kändes, från idé till verklighet, mer meningsfull och gav oss större förväntningar än någon tidigare semesterresa. Vi skulle för första gången få möta vårt barnbarn Viktor och mer påtagligt bli mormor och morfar! 12 december 2014 reste vi för att stanna i Kenya knappa två veckor.
Så mötte vi då charmtrollet Viktor som - först avvaktande men sedan allt mer - gjorde oss delaktiga i sin värld.
Resan fick sitt självklara nav kring Viktor - plus Elin och Erik förstås! Men de här raderna skall innehålla några få korta, inte alltför djupsinniga, reflektioner kring förväntningar och upplevelser I Diani Beach och Kenya. Ja, utöver Diani Beach såg vi storstaden Mombasa, vi var på en tredagars safari (wow!) och vi såg en liten, liten del av landets små och stora vägar.
1. Först av allt turisterna. Eller närmare bestämt den stora frånvaron av turister. På vårt hotell, Afrika Pearl, var 2 av 24 lägenheter belagda! ändå var det högsäsong. Överallt var det samma brist på turister, med förödande konsekvenser för alla de som på olika sätt har sin försörjning genom genom turismen. SÅ dåligt hade jag inte uppfattat läget. De Kenyaner jag frågade förklarade turisternas frånvaro med oro för säkerheten och med ebolautbrottet i Västafrika. Säkerhet är en relevant sak (men vi kände oss aldrig otrygga). De terroraktioner Al-shabab iscensatt utom Somalia är avskyvärda men har sin huvudsakliga lokalisering fjärran från Diani Beach.
Något ebolafall finns, såvitt jag vet, inte i Kenya. F.ö. är det över 500 mil mellan Liberia i Västafrika och östra Kenya!! Kenyanerna får betala ett högt pris för en farsot i länder som råkar finnas på samma kontinent.
2. Min andra reflektion gäller klimatet. Diani beach ligger vid ekvatorn. Dagarna är (ungefär) lika långa året runt. Vädret konstant - undantaget några perioder med mer regn. Hur skulle vädret bli på vår semester?: Väldigt fuktigt och (för) varmt? Regn-och åskskurar (som vi hört om)? Svaret blev: LJUVLIGT! En vänlig stor sol som pålitligt visade sig ca 12 timmar per dag. Någon enstaka (!) behagligt varm regndroppe ett par av dagarna. Härliga kvällar. Med en dagstemperatur över 30 grader krävdes svalkande bad och då - gärna i Indiska Oceanen. Och med varma nätter krävs luftkonditionering, som inte är något problem för oss turister som har råd.
Ett långt bättre semesterväder än till någon europeisk destination! Jag lovar!
3. Min tredje reflektion gäller lokalbefolkningen, människorna. Visst, det finns säkert de som ogillar turister av skilda skäl. Men vi träffade ingen. Tvärtom, vi såg nästan bara välkomnande, vänliga, glada, nyfikna människor. Många har svårt att hitta sin försörjning. Har ändå ett bestående intryck av att många, kanske flertalet, är lyckliga i sitt materiellt enkla liv. Jag har nog aldrig mött så många som varit så nyfikna på varifrån vi kommer, som försökt lära oss någon glosa på ett annat språk (swahili), som hoppas på att vi skall komma åter och på att vi skall prata gott om Kenya. Här skiljer sig Kenya från alla andra länder vi besökt som turister!
4. Naturen var nästa överraskning. Våra höga förväntningar på djur och natur under safaridagarna uppnåddes med bred marginal. En safari i Kenya borde nog alla få uppleva! Det är imponerande vad ett land med begränsade ekonomiska resurser kan göra för att skydda djuren och naturen.
Men även i övrigt tycker jag att det vi såg utanför tätorterna var en vacker natur. Trots, eller förmodligen tack vare, klimatet. Det jag framför allt tänker på är att det mesta var grönt och friskt. Visst fanns här och var mycket skräp och oordning där människan haft sin påverkan. Men huvudintrycket kvarstår.
5. Jag kan, avslutningsvis, dessvärre, inte undgå att nämna fattigdomen. Intrycket av att så många människor har det svårt finns kvar på näthinnan. Det bekom mej stundtals, särskilt i början, illa. Jag hade inte väntat mej att fattigdomen skulle göra sig SÅ närvarande. Flertalet har såvitt jag förstår extremt låga löner (vi hörde siffror kring 25-50 kronor om dagen som är mindre än vad vi förstod det går att leva på) och de ekonomiska klyftorna är långt större än vad vi är vana vid att se. Många har säkert därutöver osäkra inkomster. Det kändes ibland obekvämt att inta en lunch för två som kostade mer än vad den som serverade oss kanske tjänar på flera veckor. Att åka på en 3-dagars safari till en kostnad av vad chauffören/guiden kanske tjänar på flera månader förtjänar också en tanke.
För min egen del krävdes det några dagar, och dessutom goda råd av Elin, att hitta ett förhållningssätt till fattigdomen och till alla de som, t.ex. på stranden, ville sälja för oss ibland ovidkommande saker. Klart man vill och bör köpa saker men det går ju inte att hjälpa alla. Med Elins goda råd bestämde vi oss för att ge ett bidrag till ett lokalt hem för ensamstående unga mödrar. Måhända egoistiskt tänkande, med det känns i alla fall bra att kunna hjälpa något.
Tack till Viktor, Elin och Erik som välkomnande och tog hand om oss i Kenya. Och tack Kenya. Jag hoppas och tror att vi kommer tillbaka till detta fina land!
Morfar Tommy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar