Delfinsafari

Vår heldagsutflykt för delfinsafari i Kisite Mpunguti Marin Park någon timme söder om Diani Beach genererade inga nya erfarenheter av delfiner - inte ett exemplar så långt ögat nådde - men vi kom tillbaka många intryck och ett antal lärdomar rikare. 

Vi började med att konstatera att det känns olämpligt att köra alltför fort på vägar som inte bara är gropiga eller ojämna av vass korallsten utan även konvexa med rejäl lutning ned mot dikeskanten i den mån där finns något dike. Chauffören verkade inte dela vår uppfattning när han rattade fram den tungt lastade minibussen genom den kenyanska landsbygden som mina föräldrar dock uppskattade att se på nära håll.

Korallreven utanför Kenyas kust kan erbjuda magnifika vyer. Under någon timmes snorkling mötte vi  färgglada stora och små fiskar enskilt eller i stora stim och mängder av olika sorters vacker korall. För första gången någonsin önskade jag att vi hade haft tillgång till en undervattenskamera. En kort stund efter att båtens kapten hade släppt av majoriteten av passagerarna över korallerna mitt ute på öppet vatten med cyklop och snorkel som enda bagage valde han att, utan förvarning eller informationsspridning, starta båten och åka vidare för att hämta upp en grupp dykare längre bort. Detta var en speciell upplevelse både för mig som stod med en sovande Viktor på magen ombord på båten och för Erik och mina föräldrar i vattnet. Ungefär en halvtimme senare var vi tillbaka för att hämta upp de som snorklat och då var det min tur att hoppa i. 

Efter intag av välsmakande krabba, fisk och färsk frukt till sen lunch på Wasini Island (Viktor satt för första gången själv på en stor stol under hela måltiden) ville guiden ta med oss på en visning av byn. Vi avvärjde ett antal försök till försäljning av snäckor med mera men accepterade att betala en summa per person för att få gå på broar genom ett landskap av död korallsten. Ett par minuter senare när guiden och därmed gruppen stannade på konstruktionen under oss brast den i ett hörn och några av deltagarna bakom oss föll handlöst en och en halv meter till marken. Lyckligtvis blev inte skadorna större än en blåslagen och rejält repad överarm men vi valde att därefter gå tillbaka till den lilla kanot som tog oss ut till båten som tog oss över ett sund av gungande dyningar till minibussen som tog oss hem igen. I natt sov vi som stockar!