Lycka är att få två uppspelta syskon att somna i nästan "rätt" tid. Igår kväll låg jag där mittemellan barnen och hade första gradens tvångstankar om att jag skulle somna före dem. Det hände inte denna gång heller men som den sömntuta jag periodvis är på kvällskvisten är risken uppenbar när jag, kanske med sömnbrist i kroppen, ska natta Kotten framöver. Att ligga vaken och tyst i mörka rum är långt ifrån min starkaste sida. Familjen B måste hitta vettiga rutiner för att Kotten, inte mamma, ska vara den som sussar sött efter en liten stund.
Hihi! Det är lätt hänt. Vi går in och väcker varandra i Lillys säng titt som tätt! Men det finns ju inget mysigare än att somna bredvid en liten minimänniska!
SvaraRadera