I helgen som gick hade jag turen att vara medbjuden på ett riktigt roligt evenemang i en stor och mäktig schlagerarena.
I samband med det träffade jag många trevliga nya människor. Några pratade om sina familjer och frågade vänligt om jag har barn. "Nej, inte än" blev mitt spontana svar "men snart" tillade min kompis tillika min proffsiga värdinna för aftonen. Reaktionen blev frågande blickar - där stod ju jag med ett vinglas i handen - och jag kände att det var läge att förtydliga; "vi väntar barn genom adoption". De bekymrade ansiktsdragen försvann och välkomna intresserade frågor följde. Det är onekligen ett annorlunda sätt vi väntar barn på men även i min mage pirrar det härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar