I Kenya kommer vi av säkerhetsskäl inte att kunna röra oss lika fritt som vi gör på hemmaplan - ovant och kanske frustrerande. En av oss tränar oftast inte på gym eller på elljusspår utan helst fritt springandes genom skog eller över berg, fritt cyklandes över stock och sten eller fritt simmandes mellan kobbar och skär. Träningen är en upptäcktsfärd, en egentid och ett effektivt sätt att rensa tankar och hämta luft.
Vad ska ersätta behovet av fri fysisk utomhusaktivitet och var ska överskottsenergin ta vägen när vi behöver välja mellan att åka taxi eller att hålla oss inomhus efter mörkrets inbrott och när vissa områden inte är lämpade att ta sig igenom ens mitt på dagen? Här har vi en viktig nöt att knäcka. Kanske kan Paolos 15 minuter vara en del av nyckeln till framgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar