Afrosvenskt utgångsläge

På DN Debatt igår var överskriften "Afrosvenskar" och texten handlade om afrofobi - ett för vår del helt nytt begrepp. Personer med afrikansk bakgrund som lever i Sverige blir, enligt en rapport från Mångkulturellt centrum till regeringen, "klart mer utsatta än andra grupper för diskriminering och hatbrott" i vårt land. Cirka 180 000 personer kategoriseras enligt rapporten som afrosvenskar och i den gruppen ingår "många adopterade". Flera av exemplen på diskriminering kommer från arbetslivet. Arbetslösheten bland afrosvenskar är hög och möjligheten att få komma på jobbintervju låg. Antalet hatbrott och då främst våldsbrott mot afrosvenskar ökar medan utvecklingen totalt sett lyckligtvis går åt andra hållet.

Bedrövligt - vilket uruselt utgångsläge! Är det dessa förutsättningar som väntar vårt barn? Vi känner oss bekymrade, blir tysta en stund i morgonmörkret på bussen men landar så småningom i ett resonemang som vi har använt när vi har ställts inför andra svåra frågor i samband med vår adoption. Vi ska överösa vårt barn med kärlek och sunt förnuft. Det ska bygga vårt barns självkänsla och tillsammans ska vi alla tre möta de svårigheter som kommer att korsa vår väg. Lättare sagt än gjort såklart, men det är vår tydliga målsättning. Det positiva med läsning som i gårdagens artikel är att problemen offentliggörs och fortsätter debatteras, vilket i sin tur måste vara början på ett långsiktigt arbete mot förändring och förbättring!