Farthinder?

Förmiddagen tillbringade vi dels i bilkö, dels hos advokaten för att få ut alla handlingar som krävs för de två kommande stegen på vägen mot Sverige och dels på Childrens' Department där planen var att vi skulle ansöka om ett COC (certificate of conformacy) vilket krävs för att få ett samordningsnummer från Skatteverket som i sin tur behövs för att Viktor ska kunna få ett svenskt pass. Mötet hos advokaten var både trevligt och relativt givande men så fort vi klev in genom dörren till Adoption Office på Childrens' Department fick vi ett rakt och helt oväntat besked. Det är ingen idé att söka om ett COC eftersom NAC, kommittén som ska godkänna detta intyg (och som för övrigt godkände oss som potentiella adoptivföräldrar innan vi blev matchade med Viktor), upplöstes i förra veckan och ingen vet när systemet kommer att fungera som vanligt igen. Vi fick - både snopna och lätt bedrövade - ta med oss vår pappersbunt ut från kontoret igen.

Under eftermiddagen har vi försökt hitta konstruktiva lösningar och med hjälp av vår svenska adoptionsorganisation BFA och svenska ambassaden här i Nairobi kommit fram till att vi ska söka om ett alternativt COC från MIA, den svenska myndigheten för internationella adoptionsfrågor. Förhoppningsvis accepterar MIA att utfärda ett sådant intyg och förhoppningsvis accepterar Skatteverket intyget även om det kommer från svenskt och inte kenyanskt håll. Om vi har tur går det fort - kanske till och med fortare än vad ett normalt förfarande för COC skulle ha gjort (säger optimisten i familjen) eller så tar det en hel evighet (som pessimisten uttrycker det hela). Farthinder eller inte det återstå att se.