Rundor att minnas

Trots måttlig flit och inte alltför många joggingrundor de senaste åren har ett pass på elljusspåret hemmavid i Sverige sällan varit något som fastnat i mitt minne. Annat är det med en runda på grusvägarna väster om Diani Beach. Där händer ofta något lite utöver det vanliga. Senast jag och min goa granne gjorde vägvalet västerut var det en mindre angenäm upplevelse då vi på sträckan utmed den större Tanzaniavägen fick andas allt annat än frisk luft när tunga fordon körde väl nära alldeles för fort samtidigt som de släppte ut stora moln av svarta avgaser. Idag fick vi på samma del av vägen ett helt annat sällskap. En skolbuss släppte av sina passagerare - ett femtiotal barn i åtta- till tioårsåldern samtliga klädda i uniformer med röd- och vitrutig skjorta samt beiga vida shorts alternativt vadlång plisserad kjol. Majoriteten hade ryggsäckar av skiftande kvalitet och tre av fyra höll en machete i sin ena hand. Vi fick inte klart för oss om vapnen/verktygen hade tillverkats i skolan eller om det kanske finns lektioner i användande av machete. Troligast är nog att de stora knivarna hade tagits med till skolan för att gräs skulle klippas eller sly röjas. Hur som helst sprang hela klungan med beväpnade barn bredvid oss, mellan oss och efter oss i närmare en kilometer. Situationen skulle kunna ha varit obehaglig men av barnens breda leenden att döma var de bara fascinerade av vår märkliga aktivitet och fulla med spring i benen. Denna runda kommer jag garanterat att minnas. Attans att jag inte hade en kamera gömd i vätskebältet!