På vårt bröllop, precis i början av vigselakten, när fjärilarna i magen fortfarande överröstade lyckoruset, framfördes Robert Brobergs Båtlåt: "Gjorda för varann och köla lite grann, som bara båtar kan"och vår spänning övergick i två mycket breda leenden. "Och hur vi sedan få en och kanske två egna små jollar, jollrande efter på släp i ett navelrep e en hemlighet, som bara båtar vet"...
Senare - under det rediga kalaset - var det fler än en av bröllopsgästerna som kommenterade just den där frasen om jollen; finns det några planer, när kommer hon eller han?
En tid efter bröllopet pratade vi om vårt kommande barn som Jollen, men frågan om när blev det aldrig något svar på för det visade sig att vårt barn inte alls var någon jolle. Med Kenya-projektet föddes ett nytt arbetsnamn en sen höstkväll i goda vänners lag och plötsligt föll det på plats - det är ju Kotten vi väntar på! Förhoppningsvis väntar vi inte alltför länge till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar